Alltid på en söndag

Oktober

Vinden gnyr och sliter
jagar i buskarna utanför
Det gister och visslar.

Hennes ögon, ängsligt runda
läser i mörkret. Det är höst
Oktober går över landen

Hon knyter händerna till värn
blundar och letar bakom ögonlocken
enklare stunder. Men vinden gnyr och sliter

också i själens oktoberland och ingen vilja
går säker i sådan blåst

(Peter Sahlberg)

-----

Tröstandets konst består inte minst i att lyssna och tiga.

-----

Vi kan inte välja våra yttre omständigheter, men vi kan välja hur vi reagerar på dem.

-----

Människor har alla samma grundläggande behov och önskemål: att överleva, att bli älskad och finna mening.

-----

Vi ägnar oss åt konsumtion i hopp om att det kommer att utplåna känslor.

-----

En dåre ser sig själv som en annan. Men den kloke ser andra som sig själv.

-----

Om du koncentrerar dig på vad som saknas i ditt liv, kommer du aldrig att känna dig nöjd.

-----

Vi känner inte tomheten när vi är upptagna. Men sysselsättningen är en mask. Vi gör oss upptagna för att fylla känslan av tomhet i våra hjärtan.

-----

Bortom underhållningen finns bara tomheten.

-----

En dag ska vi dö. Men alla andra dagar ska vi leva.

-----

Vi måste befria oss från förhoppningen om att havet någonsin kommer att vila. Vi måste lära oss att segla i hård vind.

-----

Det förtroende som en människa har för sin tro, är inget mått på dess riktighet.

-----

Vi måste leverera vårt eget ljus.

-----

Tvivlet är vishetens begynnelse.

-----

Den som klättrar på branta stigar, har alltid nära till bråddjupet.

-----

All visdom består i att misstro våra sinnen och våra lidelser.

-----

Följ den lilla skaran och gå ej med den stora hopen.

-----

Det gives intet som kan ersätta förspilld tid.

-----

Vad värde har skönhet som ingen får se?

-----

Det finns ingen glädje utan vin. (Talmud)

-----

Det kom så plötsligt och så underbart.
Är det en ton jag hör, en glimt jag ser
som bara går förbi mig för att snart
förklinga, slockna, inte vara mer?

Ett ingenting har smekt med vänlig hand
min hand som nyss av frost var kall och vit.
Var det en hälsning från ett okänt land,
ett andebrev som adresserats hit

av en som känt mig och tills nu var stum
och höll sig dold, en gåtfull individ
långt bortom detta som de kallar rum,
långt bortom detta som de kallar tid?

(Hjalmar Gullberg)