Alltid på en söndag

Till sömnen

Du som åt nattens stillhet balsam skänker
Och som med milda fingrar vila ger
Åt skymningströtta ögon och försänker
Oss i gudomlig dvala, dig jag ber,
O ljuva Sömn, ge mina ögon frid
Mitt i den hymn som genom natten brusar
Emot sitt "Amen", lägg din vallmo vid
Min huvudgärd med klarhet som berusar,
Och fräls mig så, tills dagsljuset ej mer
Erinrar om den gångna dagens strid -
Fräls mig från Samvetet, likt mullvaden
Det gräver mörka gångar i min själ
Vrid nyckeln runt som porten stängts igen,
Försegla själens tysta kista väl.

(John Keats, tolkning Gunnar Harding)

-----

För att komma till källan måste man simma mot strömmen.

-----

Hur ofta tar vi inte känslornas förvillelse eller förnuftets misstag för övertygelser?

-----

Livet är inte de dagar som gått utan de som man minns.

-----

Att börja tänka kan rubba de flesta övertygelser.

-----

Många, alltför många, fyller sina påsar med tomhet.

-----

Man får bara vad man ger, och man ger bara vad man redan fått.

-----

Ju tystare du är, desto mer kan du höra.

-----

Lyckan minskar aldrig genom att delas.

-----

Tid är en mycket demokratisk enhet - alla har exakt lika mycket att spendera varje dag.

-----

Ditt liv är för kort och alltför värdefullt för att slarva bort det med meningslös verksamhet.

-----

Vi kan inte styra vinden, men vi kan justera seglen.

-----

Var mycket noga med till vem du ger din energi.

-----

Om du gillar det djupa, tvingar dig inte då till att söka det breda.

-----

Självkännedomen har inget slut - den behöver inte komma till något slut, du behöver inte prestera något. Den är en ändlös flod.

-----

Gud är bara en tanke bort, sa prästen i radion. Så är det nog. Gud är en ren tankeprodukt.

-----

Sören Kierkegaard menade att för att uppnå tron måste man förlora sitt förnuft.

-----

De som blir kvar

Sparvar. Bruna snöflingor som har bråttom.
Plötslig frukt som tynger kala snår. Borta!

Måsar, högt. Uppåtfallande, nedåtstigande, slow-
motionskärvor från en krevad i fjärran.

Gässen som styrde mot söder är runor nu.
De andas i mirakeltecknens himmel.

Vintern, utan runor, öppnar ett stort öga
mot dem som blir kvar. Hans handslag är fast.

(Robin Fulton, tolkning Tomas Tranströmer)

-----

Bloggen gör nu ett uppehåll ett par veckor under helgerna.

Till alla bloggläsarna önskas
GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR!

Väl mött igen under det nya året 2016!

Alltid på en söndag

Tankar i kyla

Du är borta. Floden stiger vid min dörr.
Cikadorna tystna på dagghöljda grenar.
Nu är den stund då tankarna dyka mot djupet.
Länge står jag ensam försjunken i mig själv.
Polstjärnan är mig närmare nu än våren
och budet från ditt sydland dröjer.
Ändå vill jag inte tro min dröm, som viskar i fjärran,
att du har funnit en annan att älska.

( Li Shang-Yin, övers Erik Blomberg)

-----

Talade ord flyger bort, det skrivna består.

-----

Pennans makt är mycket större än de tror som inte har upplevt det av egen erfarenhet.

-----

Den som inte ser framåt, blir efter.

-----

Döda fiskar flyter med strömmen.

-----

Man måste tänka fritt för att bli fri.

-----

Fortsätt inte att bära flotten på ryggen när du redan gått över floden.

-----

Vår världsbild grundas på vad vi sett, hört, tänkt och upplevt. Det är genom detta filter vi ser vår värld.

-----

Rädsla förhindrar rationellt tänkande.

-----

Inom dig själv en stillhet, en fristad där du kan dra dig tillbaka när som helst och vara dig själv.

-----

Ingen vill ha krig, utom de som tjänar på det.

-----

Vårt liv uttrycker alltid resultatet av våra dominerande tankar.

-----

När tanken är överallt är den verkligen i en region av ingenstans.

-----

Den som aldrig ändrar mening, älskar sig själv mer än sanningen.

-----

Att älska sig själv är början på en livslång romans. (Oscar Wilde)

-----

Air Mail

På jakt efter en brevlåda
bar jag brevet genom stan.
I storskogen av sten och betong
fladdrade denna vilsna fjäril.

Frimärkets flygande matta
adressens raglande bokstäver
plus min förseglade sanning
just nu svävande över havet.

Atlantens krypande silver.
Molnbankarna. Fiskebåten
som en utspottad olivkärna.
Och kölvattnets bleka ärr.

Här nere går arbetet sakta.
Jag sneglar ofta på klockan.
Trädskuggorna är svarta siffror
i den giriga tystnaden.

Sanningen finns på marken
men ingen vågar ta den.
Sanningen ligger på gatan.
Ingen gör den till sin.

(Tomas Tranströmer)

Alltid på en söndag

Nattfrid och oro

ALLT är stilla.
Granskogen sover.
Månen sover på vattnet.
Då en knappt förnimbar rysning,
ett andetag.
Allt stilla igen.
Allt i ro igen.
Månen slätar ut sina rynkor.

Var det livet som suckade i sömnen,
vände sig livet i sömnen?

(Stig Johansson, ur Den kapsejsade himlen)

-----

Det är bättre att prisas av några få kloka personer än att hånas av många dumma.

-----

När förnuftet är klent, så talar den bäst som tiger bäst.

-----

Det anstår oss att utan fruktan mista livet, ty bättre vore det att dö en enda gång än dö hundratusen gånger varje dag.

-----

Det är sämre att syssla med det betydelselösa än att göra ingenting.

-----

Om du är ensam när du är ensam, då är du i dåligt sällskap.

-----

Världen har utvecklats på ett sådant sätt att vi blivit bundna till materiella ting mer än någonsin tidigare.

-----

Det finns inga exempel på militär intervention med lyckligt slut.

-----

Livet har en tendens att bli mekaniskt om fokus ligger på att tjäna pengar.

-----


Demokrati utan yttrandefrihet är ingen demokrati.

-----

Höj dina ord, inte rösten. Det är i regn som blommorna växer, inte åska.

-----

Öppna munnen bara om det du har att säga är vackrare än tystnaden.

-----

Vad är sinnet? Ljudet av vindens sus i tallen på en målning.

-----

Det är viktigt att vi inser hur mycket tid vi tillbringar med att stirra på skärmar. Gå ut och lev ditt liv i stället!

-----

Vi tvingas att tillfälligt anpassa oss efter verkligheten. (Åsa Romson)

-----

Djupt ur den blånande sorgens källa

Djupt ur den blånande sorgens källa,
skådande där i vishetens offrade ögon,
drack jag ord till min sång.
Djupt ur den outsinliga törstens källa,
liknande himmelens klara, nattliga hav,
djupast på bottnen, fjättrad
i livets stelnade lava,
fann jag, drunknande, hoppet.

Ett har jag lärt mig att känna:
Endast den drunknande längtar att andas,
endast den domnande strävar att vakna,
endast den djupast i mörker sjunkne
känner begär efter ljus.
Endast för den som prövat
sorgens förnedrande makt
tändes den ledande stjärnan.

(Gunnar Ekelöf)