Tänk,
om man på livets vindpinade stränder
ändå kunde finna så mycket
som några kraftiga stöttor
att stötta upp med
runtomkring sig.
(Karl-Erik Bergman)
------
Verklig kunskap kan aldrig överföras från en person till en annan. Den utgår alltid från den djupaste självinsikt och egna undersökningar.
------
Striden är alltings upphov - även rons.
------
Vad hjälper det människan om hon håller alla bud, ifall hon inte innerst omfattar dem som sina egna?
------
Medlidandet drar ner, medkänsla kan man ha utan att tyngas.
------
Hatet är ofta en förgiftning - bokstavligen.
------
Svensken är som en deg. Man kan knåda den och forma den som man vill.
------
Vissa människors frenetiska verksamhetslusta, är det inte ett slags dödsryckningar?
------
Fara uppstår alltid när de gamla begreppen inte räcker till för att förklara nya fenomen.
-----
Det ligger alltid en hemlig njutning i att se saker och personligheter detroniseras.
-----
Seglar man ensam är man själv rorsman, behagligt mestadels, men inte alltid.
------
När man tror att man vet har man uppnått en form av tankeförlamning.
-----
Den tro som ständigt kräver tecken och under är ingen verklig tro, utan snarast tvivel.
-----
Att tänka är att vara människa, men det är viktigt att ha kontroll över vad man tänker.
-----
I den stora otryggheten finns också den djupaste tryggheten. Det finns en stor stillhet längst in, en känsla av att trots allt kan egentligen inget ont hända mig.
-----
Det dagsaktuella måste få åldras en aning innan man tar i det. Upptäckten blir då att det mesta behöver man inte alls ta i.
-----
Ord? Ja, av luft
och förlorade i luften.
Låt mig gå vilse bland ord,
låt mig vara luften på någras läppar,
en formlös kringdragande vindfläkt,
en flyktig doft som vinden skingrar.
Också ljuset går förlorat i sig självt.
(Octavio Paz. övers Artur Lundkvist och Marina Torres)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar