Klamra sig fast vid livet
eller att släppa taget.
Det är det som gäller.
Gunnar Ekelöf skrev:
Att falla är bot för svindel
Att falla vore bot för svindel
och svindeln vore bot för skräcken
för den som kunde falla...
(Kring madrasserade rop
i fjärran slår tystnaden
tillsamman och sluter sig
som vore den ett vatten).
Man kommer till en punkt i livet då insikten uppenbarar hur få egentligen de återstående dagarna kan vara. Då kan det vara lätt att gripas av missmod och låta sig sjunka ned i dess sugande träsk.
Rilke kallar det svårmod, men han såg inte enbart negativt på denna känslan utan menade som han här uttrycker det:
Stäng aldrig ute något som helst oroande,
något svårmod från ditt liv.
Ty du vet inte hur dessa tillstånd
arbetar med dig.
Om svårmodet skrev Maria Wine:
Det krävs styrka att leva med och överleva
det ständigt återkommande svårmodet
att bevara samförstånd med det
men också att hålla det på avstånd
att med din lust till fortsatt liv
bekämpa din lust att ge upp
att kunna vara som en långsamt döende fågel
och ändå in i det sista glädjas åt
sina vingars lust att flyga.
Är det inte så att det är tidens begränsning som får oss att inse dess djup?
Kenko Yoshida skrev redan år 1330:
Om vi hade ett evigt liv... skulle människan knappast beklaga sakernas tillstånd. Livets skönhet ligger i dess obeständighet. Människan lever längst av allt levande... och varje år som levts i frid verkar mycket långt. Men för dem som älskar världen skulle tusen år kunna blekna bort som en enda natts dröm.
Det är både naturligt och nödvändigt att man mitt i livet reflekterar över hur man vill använda resten av livet. C G Jung skrev:"Vad de som åldras borde veta är att deras liv inte längre stiger och utvidgar sig utan att tvärtom en inre obönhörlig process framtvingar en förminskande och sammanträngande av livet. För den som är ung är det nära nog en synd, eller åtminstone en fara, att vara för mycket upptagen av sig själv. Men för den som åldras är det en plikt och en nödvändighet att ägna sitt jag noggrann uppmärksamhet. Sedan solen förslösat sin rikedom av ljus över världen drar den in sina strålar - liksom för att upplysa sig själv."
Själv menar jag att det finns många sätt att bekämpa missmodet eller svårmodet. Musiken, poesin och den goda litteraturen har varit mig till stor hjälp. Men ytterst måste man ha klart för sig att tiden är orubblig. Den är också vilseledande, oförstående - oförsonlig.
söndag 26 augusti 2012
söndag 19 augusti 2012
Alltid på en söndag
Hur underbar är inte världen
bakom denna mörka slöja
som skymmer min syn.
Hur längtar jag inte till världen
när jag ännu ser den, glimtvis.
Hur underbara är inte ögonblicken
de korta och sällsynta
när slöjan varsamt
lyfts från mitt ansikte.
(Ingrid Arvidsson)
-----
Det som man inte alls vet vad det är kan ofta vara det man behöver hitta, och för att hitta det behöver man gå vilse. Att aldrig gå vilse är att inte leva.
(Rebecca Solnit)
-----
Det olevda livet är inte värt någon uppmärksamhet.
Vetenskapen har aldrig lett vägen till någon religion.
-----
Jag tror att läsning och skrivning är de mest närande formerna av meditation som någon hittills har hittat. Genom att läsa böcker av de mest intressanta personerna genom historien, mediterar vi med våra egna sinnen och författarnas också. Det är för mig ett mirakel.
(Kurt Vonnegut)
------
Livets mening är något man själv får tillskapa.
Det kan vara svårt att överge en illusion även om man är medveten om att det är en illusion.
Det glimmar till för ett ögonblick, bara för att släckas, det kallas livet.
I går är bara en dröm och i morgon är bara en vision, men det är idag vi lever.
-----
Religiöst troende personer säger ofta till den ej troende att han/hon lever i en tråkig, kall vetenskaplig värld. Detta är inte sant. Den ej troende lever i en rik värld med konst, musik, litteratur, teater, naturens storslagenhet, matematik, filosofi, kärlek, sexualitet, kosmos, vänskap, historia, vetenskap, fantasi, drömmar, osv.
Brist på tron på någon gud medför inte nödvändigtvis en brist på tron på det som är vackert och meningsfullt.
-----
Fråga dig inte själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som gör dig levande, och gör det, eftersom världen behöver människor som är levande.
Så länge någon kommer ihåg vem du var, vad du stod för, kommer du aldrig att dö.
-----
Vi kan inte lösa problemen med samma tänkande som vi använde när vi skapade dem.
(Albert Einstein)
"Bibeln är för mig en samling hederliga men ändå primitiva och ganska barnsliga legender. För mig är den judiska religionen, som alla andra religioner, en inkarnation av de mest barnsliga vidskepelser." Så skrev Albert Einstein i ett brev till Eric Gutkind, Princeton, strax före sin död.
Detta brev har vållat stor förargelse bland religiösa apologeter, som länge betraktat Albert Einstein som en av sina egna. Einstein visade ju ofta en förtjusning för att använda "Gud" som en poetisk metafor, t ex "Gud spelar inte tärning". Många andra som personligen kände Einstein har alltid hävdat att han var ateist, vilket nu genom brevet till Gutkind besannats.
bakom denna mörka slöja
som skymmer min syn.
Hur längtar jag inte till världen
när jag ännu ser den, glimtvis.
Hur underbara är inte ögonblicken
de korta och sällsynta
när slöjan varsamt
lyfts från mitt ansikte.
(Ingrid Arvidsson)
-----
Det som man inte alls vet vad det är kan ofta vara det man behöver hitta, och för att hitta det behöver man gå vilse. Att aldrig gå vilse är att inte leva.
(Rebecca Solnit)
-----
Det olevda livet är inte värt någon uppmärksamhet.
Vetenskapen har aldrig lett vägen till någon religion.
-----
Jag tror att läsning och skrivning är de mest närande formerna av meditation som någon hittills har hittat. Genom att läsa böcker av de mest intressanta personerna genom historien, mediterar vi med våra egna sinnen och författarnas också. Det är för mig ett mirakel.
(Kurt Vonnegut)
------
Livets mening är något man själv får tillskapa.
Det kan vara svårt att överge en illusion även om man är medveten om att det är en illusion.
Det glimmar till för ett ögonblick, bara för att släckas, det kallas livet.
I går är bara en dröm och i morgon är bara en vision, men det är idag vi lever.
-----
Religiöst troende personer säger ofta till den ej troende att han/hon lever i en tråkig, kall vetenskaplig värld. Detta är inte sant. Den ej troende lever i en rik värld med konst, musik, litteratur, teater, naturens storslagenhet, matematik, filosofi, kärlek, sexualitet, kosmos, vänskap, historia, vetenskap, fantasi, drömmar, osv.
Brist på tron på någon gud medför inte nödvändigtvis en brist på tron på det som är vackert och meningsfullt.
-----
Fråga dig inte själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som gör dig levande, och gör det, eftersom världen behöver människor som är levande.
Så länge någon kommer ihåg vem du var, vad du stod för, kommer du aldrig att dö.
-----
Vi kan inte lösa problemen med samma tänkande som vi använde när vi skapade dem.
(Albert Einstein)
"Bibeln är för mig en samling hederliga men ändå primitiva och ganska barnsliga legender. För mig är den judiska religionen, som alla andra religioner, en inkarnation av de mest barnsliga vidskepelser." Så skrev Albert Einstein i ett brev till Eric Gutkind, Princeton, strax före sin död.
Detta brev har vållat stor förargelse bland religiösa apologeter, som länge betraktat Albert Einstein som en av sina egna. Einstein visade ju ofta en förtjusning för att använda "Gud" som en poetisk metafor, t ex "Gud spelar inte tärning". Många andra som personligen kände Einstein har alltid hävdat att han var ateist, vilket nu genom brevet till Gutkind besannats.
söndag 12 augusti 2012
Alltid på en söndag
Augusti
Lätt med kinesisk pensel
skriver i strömolnens drift
mästarens pensel
sin skrift.
Gåtfulla tecken jagar
över en blekgrå glasyr.
Sensommardagar
flyr.
(Karl Asplund)
-----
Tomas Tranströmers religiositet, som inte sällan framskymtar i hans diktning, är något som han i intervjuer inte varit så villig att tala om. Om hans Gudsbild vet vi inte så mycket. I ett brev till Robert Bly daterat den 19 jan.(73) skriver Tranströmer:"Jag har ibland en känsla av att jag har en plikt gentemot något slags dolt Medvetande. Varför måste jag leva i sådan ständig förvirring, se och höra allt detta, vad betyder det? Ibland får jag en smula tröst av känslan att Någon eller snarare Någonting vill att jag ska göra det. "Stanna där du är, käre Tomas, spring inte din väg, du har något att uträtta även om du inte vet vad det är."
-----
Lördagskväll
Jag sitter i min bekväma läsfåtölj. Tre böcker på bordet bidar sin tid: Tranströmers samlade, en samling aforismer av Ekelund och Per Erik Wahlunds essäsamling "Vederkvickelser". Läslampan inställd för behagligt läsbelysning. Tv:n avstängd. På stereon snurrar, med dämpat ljud, "Beethoven for meditation" och på tur ligger Arvo Pärt och en samlingsskiva med operaarior.
På bordet finns även en stor mugg med ett väldoftande, välsmakande rykande hett te. Två knäckebrödsskivor draperade med äkta skotsk cheddarost som smakligt tilltugg.
Kroppen är smärtfri och sinnet stillnat. Kan man någonsin få det bättre än så här?
-----
Om man har en tro som är så stark att ingenting kan rubba den är denna tro i alla avseenden detsamma som en fullständig visshet. Något i stil med detta avsåg Descartes vara tillräckligt för att bevisa Guds existens. Eller något förenklat: tron på Gud är tillräckligt för att bevisa Guds existens. Vilket i förlängningen bör medföra att om tron av någon anledning upphör så finns inte Gud längre. Descartes bevisföring utmynnar i något som han själv kanske inte helt förutsett: Guds existens är en akt av tro. Några bevis i vetenskaplig mening finns inte.
-----
Proust menade att den verkliga upptäcktsresan består inte av att söka efter nya vyer och platser, utan att se det gamla invanda med nya ögon. Kanske något att tänka på under jobbiga semesterresor.
Lätt med kinesisk pensel
skriver i strömolnens drift
mästarens pensel
sin skrift.
Gåtfulla tecken jagar
över en blekgrå glasyr.
Sensommardagar
flyr.
(Karl Asplund)
-----
Tomas Tranströmers religiositet, som inte sällan framskymtar i hans diktning, är något som han i intervjuer inte varit så villig att tala om. Om hans Gudsbild vet vi inte så mycket. I ett brev till Robert Bly daterat den 19 jan.(73) skriver Tranströmer:"Jag har ibland en känsla av att jag har en plikt gentemot något slags dolt Medvetande. Varför måste jag leva i sådan ständig förvirring, se och höra allt detta, vad betyder det? Ibland får jag en smula tröst av känslan att Någon eller snarare Någonting vill att jag ska göra det. "Stanna där du är, käre Tomas, spring inte din väg, du har något att uträtta även om du inte vet vad det är."
-----
Lördagskväll
Jag sitter i min bekväma läsfåtölj. Tre böcker på bordet bidar sin tid: Tranströmers samlade, en samling aforismer av Ekelund och Per Erik Wahlunds essäsamling "Vederkvickelser". Läslampan inställd för behagligt läsbelysning. Tv:n avstängd. På stereon snurrar, med dämpat ljud, "Beethoven for meditation" och på tur ligger Arvo Pärt och en samlingsskiva med operaarior.
På bordet finns även en stor mugg med ett väldoftande, välsmakande rykande hett te. Två knäckebrödsskivor draperade med äkta skotsk cheddarost som smakligt tilltugg.
Kroppen är smärtfri och sinnet stillnat. Kan man någonsin få det bättre än så här?
-----
Om man har en tro som är så stark att ingenting kan rubba den är denna tro i alla avseenden detsamma som en fullständig visshet. Något i stil med detta avsåg Descartes vara tillräckligt för att bevisa Guds existens. Eller något förenklat: tron på Gud är tillräckligt för att bevisa Guds existens. Vilket i förlängningen bör medföra att om tron av någon anledning upphör så finns inte Gud längre. Descartes bevisföring utmynnar i något som han själv kanske inte helt förutsett: Guds existens är en akt av tro. Några bevis i vetenskaplig mening finns inte.
-----
Proust menade att den verkliga upptäcktsresan består inte av att söka efter nya vyer och platser, utan att se det gamla invanda med nya ögon. Kanske något att tänka på under jobbiga semesterresor.
söndag 5 augusti 2012
Alltid på en söndag
Ur Ordletaren
Om ord är tänger,
vad kan då ordsmeden gripa?
Synonymer.
Den skriv-och läskunnige eleven
längtar tillbaka till förskolan,
språket före språken,
före mannen, kvinnan och ormen,
före häl, före själ.
Med orden föddes skiljetecknen.
Ur vältaligheten uppstod
stammandet och stumheten.
Ordletaren drömmer om det helgjutna.
Hellre helgjuten gris
än felgjuten människa.
Till och med en tredelad fluga
skulle kunna duga.
(Werner Aspenström)
-----
Om vi lider av sjukdom, fattigdom eller olycka, tror vi att vi ska vara nöjda den dag då det upphör. Men även där vet vi att det är falskt, så snart man vant sig vid att man inte lider vill man något annat. (Simone Weil)
____
Sedan en tid tillbaka läser jag åter ur Gombrowicz "Dagboken 1 - 3". Det var ett ganska säreget förhållande till den klassiska musiken som Gombrowicz hade. Egentligen var det bara en av de stora musikskaparna som fann nåd hos honom, nämligen Beethoven. De övriga stora musikskaparna som Bach, Mozart, Chopin, Wagner, Debussy, Stravinskij m fl beskrivs som lättviktare jämfört med Beethoven. Han beskriver Beethovens musik som ett numera ouppnåeligt mål. Det värdefullaste med hans musik är att
den aldrig kommer att kunna upprepas. Skogar, lundar, bäckar och källor, blomsterängar och susande sädesfält - friskhet, yppighet, ungdomlighet, underbart bördig mylla - sådan är den musik som Gud har påbjudit, och dess stegrande krafter var man tvungen att tygla. Vilken rikedom av sång! Vilket flöde av harmoni! Ja musiker, under dessa välsignade tider var Formen människorna bevågen. Och Beethoven, den lyckligt lottade, han kom till världen just mot slutet av den tiden, när redan naturligheten började ta slut och konstfärdigheten fick luft under vingarna. Vilken lyckostund, musiker! Att förena natur och konst var lika lockande för honom som att transformera sonatformerna, redan så förfärande uttänkta och disciplinerade, men fortfarande friska och spontana. Sådana pastoraler mellan naturen och konsten får mänskligheten inte ofta uppleva, och när det väl har hänt glömmer den inte det på mycket länge...
Beethoven är alltså numera ett ouppnåeligt mål. Det värdefullaste med denna sång är att den aldrig kommer att kunna upprepas, slutar Gombrowicz.
-----
Pasolini menade att konsumismen är skyldig till ett slags antropologiskt folkmord och inte minst tog den ifrån de fattiga deras självkänsla - men inför detta förblev, klagade han, människor "apokalyptiskt passiva". Likgiltigheten som vår tids apokalyps.
-----
Den pedagogiska grunden i vårt samhälle urholkas för närvarande av en stigande ström av medelmåttighet som hotar vår framtid som nation och folk. Vad som var otänkbart för en generation sedan har nu börjat uppstå - andra matchar och överträffar vår utbildningsnivå. Risken är att vi inte bara är bundna till förlorad position när det gäller produktion av strategiska varor, utan att vi också ser en omfördelning av den utbildade kapaciteten till världen i stort.
Kunskap, lärande, information och skicklig intelligens är de nya råvarorna i den internationella handeln. Hur står vi oss i den konkurrensen?
-----
Gore Vidal, som gick bort i veckan i en ålder av 86 år, var inte väl sedd av det etablissemang som han hade en bitter syn på. Så här uttryckte han sig om dagens amerikanska ledarskap:"Dagens offentliga personer kan inte längre skriva sina egna tal eller böcker och det finns belägg för att de inte kan läsa dem heller."
Om ord är tänger,
vad kan då ordsmeden gripa?
Synonymer.
Den skriv-och läskunnige eleven
längtar tillbaka till förskolan,
språket före språken,
före mannen, kvinnan och ormen,
före häl, före själ.
Med orden föddes skiljetecknen.
Ur vältaligheten uppstod
stammandet och stumheten.
Ordletaren drömmer om det helgjutna.
Hellre helgjuten gris
än felgjuten människa.
Till och med en tredelad fluga
skulle kunna duga.
(Werner Aspenström)
-----
Om vi lider av sjukdom, fattigdom eller olycka, tror vi att vi ska vara nöjda den dag då det upphör. Men även där vet vi att det är falskt, så snart man vant sig vid att man inte lider vill man något annat. (Simone Weil)
____
Sedan en tid tillbaka läser jag åter ur Gombrowicz "Dagboken 1 - 3". Det var ett ganska säreget förhållande till den klassiska musiken som Gombrowicz hade. Egentligen var det bara en av de stora musikskaparna som fann nåd hos honom, nämligen Beethoven. De övriga stora musikskaparna som Bach, Mozart, Chopin, Wagner, Debussy, Stravinskij m fl beskrivs som lättviktare jämfört med Beethoven. Han beskriver Beethovens musik som ett numera ouppnåeligt mål. Det värdefullaste med hans musik är att
den aldrig kommer att kunna upprepas. Skogar, lundar, bäckar och källor, blomsterängar och susande sädesfält - friskhet, yppighet, ungdomlighet, underbart bördig mylla - sådan är den musik som Gud har påbjudit, och dess stegrande krafter var man tvungen att tygla. Vilken rikedom av sång! Vilket flöde av harmoni! Ja musiker, under dessa välsignade tider var Formen människorna bevågen. Och Beethoven, den lyckligt lottade, han kom till världen just mot slutet av den tiden, när redan naturligheten började ta slut och konstfärdigheten fick luft under vingarna. Vilken lyckostund, musiker! Att förena natur och konst var lika lockande för honom som att transformera sonatformerna, redan så förfärande uttänkta och disciplinerade, men fortfarande friska och spontana. Sådana pastoraler mellan naturen och konsten får mänskligheten inte ofta uppleva, och när det väl har hänt glömmer den inte det på mycket länge...
Beethoven är alltså numera ett ouppnåeligt mål. Det värdefullaste med denna sång är att den aldrig kommer att kunna upprepas, slutar Gombrowicz.
-----
Pasolini menade att konsumismen är skyldig till ett slags antropologiskt folkmord och inte minst tog den ifrån de fattiga deras självkänsla - men inför detta förblev, klagade han, människor "apokalyptiskt passiva". Likgiltigheten som vår tids apokalyps.
-----
Den pedagogiska grunden i vårt samhälle urholkas för närvarande av en stigande ström av medelmåttighet som hotar vår framtid som nation och folk. Vad som var otänkbart för en generation sedan har nu börjat uppstå - andra matchar och överträffar vår utbildningsnivå. Risken är att vi inte bara är bundna till förlorad position när det gäller produktion av strategiska varor, utan att vi också ser en omfördelning av den utbildade kapaciteten till världen i stort.
Kunskap, lärande, information och skicklig intelligens är de nya råvarorna i den internationella handeln. Hur står vi oss i den konkurrensen?
-----
Gore Vidal, som gick bort i veckan i en ålder av 86 år, var inte väl sedd av det etablissemang som han hade en bitter syn på. Så här uttryckte han sig om dagens amerikanska ledarskap:"Dagens offentliga personer kan inte längre skriva sina egna tal eller böcker och det finns belägg för att de inte kan läsa dem heller."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)