Alltid på en söndag

Klamra sig fast vid livet
eller att släppa taget.
Det är det som gäller.

Gunnar Ekelöf skrev:

Att falla är bot för svindel
Att falla vore bot för svindel
och svindeln vore bot för skräcken
för den som kunde falla...
(Kring madrasserade rop
i fjärran slår tystnaden
tillsamman och sluter sig
som vore den ett vatten).

Man kommer till en punkt i livet då insikten uppenbarar hur få egentligen de återstående dagarna kan vara. Då kan det vara lätt att gripas av missmod och låta sig sjunka ned i dess sugande träsk.
Rilke kallar det svårmod, men han såg inte enbart negativt på denna känslan utan menade som han här uttrycker det:

Stäng aldrig ute något som helst oroande,
något svårmod från ditt liv.
Ty du vet inte hur dessa tillstånd
arbetar med dig.

Om svårmodet skrev Maria Wine:

Det krävs styrka att leva med och överleva
det ständigt återkommande svårmodet
att bevara samförstånd med det
men också att hålla det på avstånd
att med din lust till fortsatt liv
bekämpa din lust att ge upp
att kunna vara som en långsamt döende fågel
och ändå in i det sista glädjas åt
sina vingars lust att flyga.

Är det inte så att det är tidens begränsning som får oss att inse dess djup?

Kenko Yoshida skrev redan år 1330:
Om vi hade ett evigt liv... skulle människan knappast beklaga sakernas tillstånd. Livets skönhet ligger i dess obeständighet. Människan lever längst av allt levande... och varje år som levts i frid verkar mycket långt. Men för dem som älskar världen skulle tusen år kunna blekna bort som en enda natts dröm.

Det är både naturligt och nödvändigt att man mitt i livet reflekterar över hur man vill använda resten av livet. C G Jung skrev:"Vad de som åldras borde veta är att deras liv inte längre stiger och utvidgar sig utan att tvärtom en inre obönhörlig process framtvingar en förminskande och sammanträngande av livet. För den som är ung är det nära nog en synd, eller åtminstone en fara, att vara för mycket upptagen av sig själv. Men för den som åldras är det en plikt och en nödvändighet att ägna sitt jag noggrann uppmärksamhet. Sedan solen förslösat sin rikedom av ljus över världen drar den in sina strålar - liksom för att upplysa sig själv."

Själv menar jag att det finns många sätt att bekämpa missmodet eller svårmodet. Musiken, poesin och den goda litteraturen har varit mig till stor hjälp. Men ytterst måste man ha klart för sig att tiden är orubblig. Den är också vilseledande, oförstående - oförsonlig.