Augusti
Lätt med kinesisk pensel
skriver i strömolnens drift
mästarens pensel
sin skrift.
Gåtfulla tecken jagar
över en blekgrå glasyr.
Sensommardagar
flyr.
(Karl Asplund)
-----
Tomas Tranströmers religiositet, som inte sällan framskymtar i hans diktning, är något som han i intervjuer inte varit så villig att tala om. Om hans Gudsbild vet vi inte så mycket. I ett brev till Robert Bly daterat den 19 jan.(73) skriver Tranströmer:"Jag har ibland en känsla av att jag har en plikt gentemot något slags dolt Medvetande. Varför måste jag leva i sådan ständig förvirring, se och höra allt detta, vad betyder det? Ibland får jag en smula tröst av känslan att Någon eller snarare Någonting vill att jag ska göra det. "Stanna där du är, käre Tomas, spring inte din väg, du har något att uträtta även om du inte vet vad det är."
-----
Lördagskväll
Jag sitter i min bekväma läsfåtölj. Tre böcker på bordet bidar sin tid: Tranströmers samlade, en samling aforismer av Ekelund och Per Erik Wahlunds essäsamling "Vederkvickelser". Läslampan inställd för behagligt läsbelysning. Tv:n avstängd. På stereon snurrar, med dämpat ljud, "Beethoven for meditation" och på tur ligger Arvo Pärt och en samlingsskiva med operaarior.
På bordet finns även en stor mugg med ett väldoftande, välsmakande rykande hett te. Två knäckebrödsskivor draperade med äkta skotsk cheddarost som smakligt tilltugg.
Kroppen är smärtfri och sinnet stillnat. Kan man någonsin få det bättre än så här?
-----
Om man har en tro som är så stark att ingenting kan rubba den är denna tro i alla avseenden detsamma som en fullständig visshet. Något i stil med detta avsåg Descartes vara tillräckligt för att bevisa Guds existens. Eller något förenklat: tron på Gud är tillräckligt för att bevisa Guds existens. Vilket i förlängningen bör medföra att om tron av någon anledning upphör så finns inte Gud längre. Descartes bevisföring utmynnar i något som han själv kanske inte helt förutsett: Guds existens är en akt av tro. Några bevis i vetenskaplig mening finns inte.
-----
Proust menade att den verkliga upptäcktsresan består inte av att söka efter nya vyer och platser, utan att se det gamla invanda med nya ögon. Kanske något att tänka på under jobbiga semesterresor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar