Svalan har farit och starens flockar
samlas till långfärd söder ut.
Frötung står solrosen kvar och bockar,
sänkande stängeln till stum salut.
Men liksom lack blänker rönnens druva
klar emot himmelens blacka blå
till dess septembers kväll tar sin luva,
luvan av dis och dimma på.
(Gabriel Jönsson)
-----
Av universum är 96 procent okänt och kommer förmodligen aldrig att bli känt. Upptäckten nyligen av den så kallade Higginspartikeln förstärker bara vår obetydlighet som människa i ett oändligt universum - en liten kolbaserad organism som finns här för ett kort ögonblick på en liten planet i ett universum vars gränser ingen känner. En planet som inte är mer än ett dammkorn i vinden, helt oviktig i universums mörka vidsträckthet i tid och rum.
Det anstår oss att detta korta ögonblick vi förunnas att leva ta vara på livet, inte förslösa den dyrbara tiden med att titta på fördummande tv-program. Livets mening måste vi själva skapa. Att förstå allt är inte lika viktigt som hur vi lever våra liv. Vi får inte falla i fällan som innebär att vi gör metafysik av det vi inte begriper. Det är att förenkla, att ge upp.
José Saramago skrev några tänkvärda rader:"Gud är tystnaden i universum och människan är det rop som ger mening åt denna tystnad".
-----
Kelan Malik skriver på sin blogg:"När vi en gång ger upp rätten att förolämpa eller häda, när vi accepterar idén om ett heligt rum, vare sig det är religiöst eller sekulärt, så undergräver vi vår förmåga att trotsa makthavarna. Människor, som Salman Rushdie har uttryckt det,´formar sin framtid genom att argumentera och utmana och säga det osägbara; inte genom att böja knä för vare sig gudar eller människor´."
-----
Om några månader kan USA:s president heta Mitt Romney, en djupt troende mormon. Till sin vicepresident har han utsett en djupt troende katolik. Borde man bäva inför vad denna duo kan hitta på? Oroande är det i varje fall när religionen får allt större inflytande bland världens länder. Allt är bäddat för allvarliga motsättningar mellan USA/Israel och de islamstyrda länderna.
-----
Thomas Jefferson: Yttrandefriheten kan aldrig begränsas. Den kan bara förloras.
-----
Ur Joyce Carol Oates "Dagbok 1973-1982":
Konstigt, faktiskt irriterande, att tänka sig att "skönhet" i naturen endast är till för oss; bara för det mänskliga ögat. Utan vårt medvetande skulle den inte existera. För även om fåglarna och andra djur "ser" varandra, tror jag inte att de "ser" skönhet. Och hur är det med en del blötdjur, som bildar utomordentligt vackra skal som de själva aldrig ser, eftersom de inte har några ögon; hur i all världen ska man förstå ett sådant fenomen...?
...En sorglig känsla av att tiden går. En timme och sedan en till och ytterligare en. Nu upplever jag det till sist; hur det är att vara dödlig.
Tänk så lugnt och stilla och omärkligt de verkligen betydelsefulla händelserna i våra liv sker.... Och det är därför som vi ständigt felbedömer varandra. Det är därför som vi inte har någon aning om en annan människas inre (och viktigaste) väsen.
... Att bli äldre. Att bli gammal. Jag misstänker faktiskt, om jag ska döma efter mig själv, att ingen egentligen, hur intelligent han eller hon är, väntar sig det. Eller riktigt kan fatta det. Naturligtvis vet alla att hans eller hennes ansikte kommer att åldras ... det kommer att dyka upp, det måste dyka upp rynkor, linjer, trista påsar ... men väntar vi oss egentligen dem? Kan vi ta det till oss?
Ingenting spelar någon roll när det är inom räckhåll, när det handlar om livets vardaglighet; jag menar, det spelar inte så stor roll att man dokumenterar det. Men när det väl är borta kommer det att verka ovärderligt i minnet. Därför måste jag dokumentera de där sakerna, jag måste skriva ner allt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar