Summa sidvisningar

söndag 23 september 2012

Alltid på en söndag

Om godheten
måste vi uttrycka oss verkligt försiktigt
vi får närma oss den
lika smygande och fulla av tvekan
som mössen närmar sig fällan
ty vi ger oss åt den
kanske vi också måste ge
våra liv åt den.

(Lennart Sjögren)

-----

Även om dikten inte löser samhällets kris är det inte detsamma som att diktaren bakom verket är otillräknelig eller utan ansvar. Det är inte litteraturens uppgift att formulera åsikter. Ta Kirkegaard som mer än någon är känd för att ge offentlighet åt den ena synpunkten efter den andra, men utan att någonsin ge uttryck för en bestämd åsikt som han kan fixeras vid.

Poesi är inte helbrägdagörande medikamenter som rätt doserade kan återställa ett sjukt samhälle, konstnären är inte samhällets läkare, men poesi har verkan. En viss mirakulös effekt har vissa dikter haft på mig. Ljuset ändrades. Världen blev en annan. Eller: efter dessa dikter var jag inte längre helt och hållet densamma som förut.

Vår tid vill inte eftertanke, man sicksackar sig från en upplevelse till en annan. Det är en dygd att vara stressad - inte att lyssna till havet eller att se upp på molnen, men dikten kräver att läsaren dröjer sig kvar. Dikten befrämjar ett annat sätt att umgås med tid. Därför är dikten en utmaning i det centrifugala rum som vi är inslungade i - med eller mot vår vilja.
Aldrig någonsin tidigare har kommunikationen gått så fort och över så stora avstånd som nu när vi får informationen via satelliter och utvecklade datornätverk. Informationssamhället kommer emellertid snart att visa sig informera de få, medan de många förblir ignoranta. Kunskap till de många är en avlägsen vision, analfabetismen lurar om hörnet. Murar har fallit och gränser har flyttats, men det andliga proletariatet blir allt större.

(Ur Pia Tafdrup "Över vattnet går jag")

-----

Jag har en känsla av att vi alla numera letar efter en poesi som hjälper oss att tänka snarare än en som tar oss med på utflykter i någon underjordisk flod och låter oss svänga runt i dess virvlar. Det finns - som ofta har påpekats - en punkt där hela den litterära apparaten blir övertung och självförintande om dikten för sin existens gör sig beroende av en armé av professionella textutläggare och kryptoassistenter.
(Lars Gustafsson)

-----

Att läsa deckare är som att läsa porr: ett enda primitivt behov att tillfredsställa snabbt och effektivt. Syftet är utlösning eller lösning på mordgåtan.
Den ensidiga inriktningen på deckare i hela medielandskapet beror nog främst på föraktet för kultur i Sverige. Eller är det mediala makthavare som föraktar kultur. Tydligen anser man att folk är dumma och bara vill bli underhållna. Folk ska inte behöva tänka eller reflektera utan sövs ner med underhållning av billigaste sort. Verkligheten förser oss med så mycket av våld och blod att vårt behov av fiktivt våld borde vara mättat.
(Bo Gustavsson i UNT)

-----

Dagens deckarvärld utspelar sig mest i charkuteribranschen. Det är kött, blod och kroppsdelar och egentligen ganska avskyvärt.
(Jan Mårtensson)

-----

På sin senaste platta sjunger Ulf Lundell resignerat: "Är vi lyckliga nu?"

-----

Religionen är dränkt i religiösa frågeställningar. Alla religioner baseras på skapelsemyter och moralsystem. De är ofta vackra även om de inte är sanna. Vi kan ta till oss dessa myter för att skapa poesi, men de innehåller inga svar på våra frågor. Faran idag är att de fundamentalistiska religiösa gör allt större anspråk på politisk makt. Därmed har religionen idag blivit vår tids kanske viktigaste fråga.
(Salman Rushdie)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar