Alltid på en söndag

Allt är förlorat,  allt är dömt att famla
i smärtfylld ensamhet, dess räddning
blir den förströddhet som förskingrar känslan
och sprider runt den medan blicken vandrar
från sten till tuva, längs en stig mot tomhet.

Om detta nederlag vet alla människor
att ensamhetens hårda täthet är den största,
den hårdaste, ohjälpligt stingande.
Och därför tala alla, som med urskuld
om tvånget att förskingra svårmod, skönhet,
om räddning i förströelse, förskingring.

(Harry Martinson)

--------

För att återvända något till föregående inlägg så skriver Iréne Matthis om lyckan:

Livet är lyckan. Men lyckan är bara ett ord. Men ett farligt ord som representerar något mer än sig självt. Det hänvisar till upplevelsens, förnimmelsernas rike: en känsla.
Men lyckan är en hägring. Vi använder den för att ta oss iväg, som på en flygande matta, in i framtiden. Denna längtan har sina rötter i det förgångna, närmare bestämt i våra föreställningar om barndomen. Den representerar något som vi tror oss en gång ha besuttit, men förlorat, och som vi nu i nästa instans längtar efter att återfå. Denna tankegång präglar inte bara varje individs personliga liv, utan har också, under århundraden, präglat hela människosläktet. Sedan medeltiden har det hetat att "det var bättre förr". I den moderna samhällsideologin har denna idé delvis ersatts med ett löfte att "det skall bli bättre i morgon". Det är en projektion mot framtiden, som människor har lätt att falla för. De springer benen av sig för att - i morgon - kanske ta hem sin vinst. Lyckan är en hägring, nödvändig (givet våra drifter), men i det längre perspektivet alltid falsk.

---------

Enligt Peter Englund är definitionen på en lycklig människa:"En barnsligt livsglad person med små anspråk för egen del". Kanske är det så enkelt, men ändå så svårt.

---------

Det finns få saker som är mer dehumaniserande än att inse att man är beroende av andras allmosor och goda vilja.

---------

Ord förmedlar innebörd och det är svårt att inte låta bli att tänka på att sökandet efter mening är vad hela den mänskliga erfarenheten handlar om.

---------

De flesta människor fungerar begränsat när de lever med en bild av evig intighet på sinnets baksida. Därför är religionens tröst i form av löftet om ett evigt liv, ofta så framgångsrikt. Religionens drivkraft är att så få människor uthärdar insikten om att de är dödliga. Den som tror att religionerna kan utrotas saknar nog tillräckliga kunskaper om människans psyke.

---------

Sanningen enligt en postmodern uttolkning finns varken i bestämd form eller singular. I stället talas det om partiella, subjektiva och individuella sanningar.
Den postmoderna journalistiken kännetecknas av att utmana etablerade sanningar med mindre sanna "sanningar".

---------

Det är säkert tufft idag att vara ung med alla de krav det uppkopplade samhället för med sig. Inte desto mindre ter sig framtiden oändligt osäker om den generation som ska ta över knappt kan kommunicera i skrift och inte förstår hur prepositioner används eller känner till historiska basfakta.

---------

Alla ungdomar ska ha gymnasieutbildning, säger Stefan Löfven. Men hur göra med de som inte klarar grundskolan?

----------

Det är bara när man verkligen arbetar med sig själv, lodar djupt utan utan slut som man kommer i kontakt med denna fundamentala ångest inför att vara ingen. Och vanligtvis backar man ögonblickligen från den ångesten. Det mänskliga medvetandet önskar något att hänga fast vid. Men kan man låta bli att fly den här gången? Kan man möta ångesten - den nakna ångesten? Inte sluta fråga, bara känna, lyssna stilla utan mål. Att bara vara med det som finns där eller inte finns där, i tystnad.....
Kanske kommer en glimt av insikt i det faktum att vi inte är någon, inte är någonting. Med det kommer en glädje som omöjligt kan uttryckas i ord. Den har inget att göra med ord. Den är inte en bild, inte en tanke.

---------

Det finns något som kallas idoghet. Är detta begrepp enbart en positiv egenskap? Och måste det enbart gälla fysiskt, kroppsligt arbete? Poeten Janos Pilinszky skriver: "Allmänheten dömer gärna efter det skenbara, och svetten sätts ofta högre än den koncentrerade uppmärksamheten". Vilken tröst! Vidare skriver Pilinszky:"Den inre slöheten flyr inte sällan in i aktiviteter".

----------

I vårt nuvarande kapitalistiska samhälle har jämlikhetsbegreppet förvandlats till sin motsats. Med jämlikhet menas jämlikhet mellan automater, mellan människor som har tappat bort sin individualitet. För ögonblicket betyder jämlikhet att alla ska vara "identiska" snarare än att alla skall vara "ett". Så skriver Erich Fromm i "Kärlekens konst".