Detta var den första sommardagen. Sedan följde
den andra, tredje och fjärde och dammet
steg allt högre.
Vi blevo män i trä, med stavar, nycklar, kors och svärd,
och ögon vattenblå och blinda
blinkande mot Den sista avslutningen.
(Ragnar Thoursie)
------
Man kan aldrig bara ge utan att få något tillbaka. Varje människa har ett behov av att bli sedd.
------
Varför förundrar sig människan så sällan över det otroliga faktum över att vi är just människor och lever här och nu? Detta mest fantastiska av allt. Ju närmare döden man befinner sig desto mer uppskattar man livet.
------
Psykets mysterier är så gigantiska att även det mest skarpaste intellekt saknar förmågan att uppfatta dess storhet, eller ens visa i vilken riktning man ska gå för utforska dess oändliga makt.
------
Vår säkerhet och trygghet ligger i att vår varseblivning överensstämmer med normerna.
------
Den kvinnliga pastorn , som nyss fött ett barn med, som hon uttryckte det, diverse konstruktionsfel: God Gud, hjälp oss att inte tappa tron på en god Gud!
Om Gud finns måste han finnas bortom ont och gott. Annars snubblar man lätt över att Gud är ond. Den tanken är svår att värja sig ifrån, såvida man inte väljer att bortse från verkligheten.
------
I frihet behöver du inte handla eftersom du inte eftertraktar några belöningar eller fruktar några straff. När du handlar, så gör du det bara.
------
Kan man söka det okända? För att finna måste man känna det man söker.
Sinnet förflyttar sig från det kända till det kända, och det kan inte nå det okända. Man kan inte tänka sig någonting som man inte känner till. Det är en omöjlighet.
------
I ålderdomen,
då är man åter barn.
Då hör man åter sälgpipan,
då, när man lyssnar i tomma luften.
Sälgpipan då,
låten stiger finare och finare.
Hon lyfter barnsjälen in i dig,
i tonerna hon spelar.
(Kristofer Uppdal, övers Staffan Söderblom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar