Alltid på en söndag

Detta var bland de ting, jag önskade mest: en bit tomtmark,
alls ej så stor, men med trädgård och nära huset en källa,
ovanför allt litet skog. - Men gudarna skänkte mig bättre,
mera än så! Det är gott. Nu har jag ej mera att bedja,
Majas son, om ej det, att jag får dessa håvor behålla!

(Horatius, övers Ebbe Linde)

-----

Det är ett enormt ansvar att sätta någonting i huvudet på folk som de kan använda för att tänka med. Böcker är bomber i huvudet. De exploderar när man minst anar det.

-----

Det fatala: att när döden står vid dörren plötsligt upptäcka att man glömt att leva livet.

-----

Vi lever idag i en epidemi av tvångsmässig socialitet och allergi mot ensamheten.

-----

Människor är idag rädda - vilket inte minst den senaste SOM-undersökningen visar på. Mest är man rädd för att bli rädd. Rädd för de egna känslorna.

-----

Behöver man prata om ett konstverk är det något fel, ett bra konstverk talar för sig själv.

-----

I ett demokratiskt samhälle kan det aldrig accepteras att religiösa extremister ska kunna ta sig rätten att tvinga andra att anpassa sig efter deras religiösa bud.

-----

Det talas ofta om vad som är meningen med livet. Är det kanske inte ytterst så att meningen med livet är att söka efter meningen med livet?

-----

En lögn är en lögn även om vi skulle vilja tro att den är sann.

-----

Profeter sedda i backspegeln visar sig oftast vara falska.

-----

Alla har vi en inre källa som inte åldras.

-----

Att vidga sitt ordförråd och sina uttrycksmöjligheter är att vidga sin intellektuella horisont.

-----

Numera tänks det bara sådant som man bör tänka, och det upplever man som frihet.

-----

Ingen sanning är så sublim, att den inte kan bli trivial i ljuset av nya tankar.

-----

Synopsis

Platon erbjöd oss litet
som inte Aristoteles efterföljare
tog tillbaka. Längre fram kom
Spinoza och rationaliserade
vårt tillvägagångssätt;
vi fick lära oss att kärleken
är vårt väsens intellektuella
modus. Dock ifrågasatte Hume
om älskaren och den älskade
överhuvud taget fanns till.
Jaget han lät oss behålla
var vad Kant misslyckades
med att överskrida och Hegel
att upplösa: det grå, bävande
subjekt som Sören Kierkegaard
skildrade i språng över tusentals
famnars djup: odjuret som rasar
genom historien och som leende
presiderar i positivisternas råd.

( R S Thomas, tolkning Ingemar och Mikaela Leckius)