Jag stiger ur vagnen och spänner från mina hästar.
Jag vandrar till fots på de långa vägarna.
Höstvinden rasslar i det torra gräset.
Åt alla sidor ligger marken tom och bar.
Allting jag möter verkar så nytt och sällsamt,
som om det varslade att ålderdomen nalkas.
Blomstring och vissnande ha var sin årstid.
Senvunnen framgång får en bitter bismak.
Människans liv är inte hårt som sten och järn
och hon kan inte dryga ut det med en enda dag.
Plötsligt är hon borta i förvandlingarnas ström.
Rykte är den enda rikedom som varar.
(Mei Shing, tolkning Erik Blomberg)
-----
Att vara medveten om att man är okunnig är ett stort steg mot kunskap.
-----
Kunskapen är stolt över att den vet så mycket. Visdomen är ödmjuk därför att den inte vet mera.
-----
Fantasi är viktigare än kunskap. Kunskapen är begränsad medan fantasin omsluter hela världen.
-----
Vanan formar våra inre liv.
-----
Vi ser alla världen på olika sätt, ändå är det samma värld.
-----
Det som verkligen betyder något är den inre kraften.
-----
Du har bara ett liv. Hur vill du tillbringa det? Medvetet medvetande eller tassande försöka anpassa dig och leva som givare och slav till ett system?
-----
Vi vet inte vad frihet är förrän man försöker att slå den i bojor.
-----
Endast den mycket svagt sinnade vägrar att påverkas av litteratur och poesi.
-----
Poesi är målning som känns snarare än syns.
-----
Djupa rötter nås inte av frosten.
-----
Livet är något som pågår medan du är upptagen med att göra något annat.
-----
Vidskepelse är svaga själars religion.
-----
Vanan försonar oss med allt.
-----
Man kan se utan att iaktta.
-----
"Problemet med världen är att de intelligenta människorna är fulla av tvivel, medan de dumma är fulla av förtroende." (Charles Bukowski)
-----
Mörkrum
Septembernätters tysta mörkrum.
Nu börjar den stora framkallningen.
Gula löv viskar
runt våra döva skor.
Några brinnande dagar
när styrka övergår
i det sena trotsets skönhet.
Nu kan vi peta modfälldhetens tomma fröskal
ur anstaltens mugg.
Frö vinkar befriat i harens päls
och du bär ovetande
ett tistelfjun vid byxfållen.
Livet väsnas något
som alla däggdjurs barn
strax före insomnandet.
Selene springer och slår i lövdörrarna.
Lägger varsamt en slagbjörn
vid vinterns rena kudde.
(Margaretha Hernlund)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar