Alltid på en söndag

Det finns ingen tystnad i världen - så stor
som att tiga med ett ord
som uttalat skulle förskräcka naturen
och hemsöka vår jord.

(Emily Dickinson, övers Lars-Inge Nilsson)

-----

Att uppehålla sig i en av de alltmer sällsynta gammaldags bokhandel, är att känna närvaron av konstnärligt liv, en hängivenhet till ord och bild.

-----

Det går inte att gå tillbaka till det som en gång varit, vi kan bara gå framåt.

-----

Vi läser för att leva bättre och att närma sig döden klokare.

----

Det är omöjligt att inte ha tid. Tid är det enda vi har.

-----

Att ha kapacitet för tristess är nödvändigt för ett fullvärdigt liv.

-----

Hela vår konsumtionskultur bygger på tillgång till obegränsade resurser som härrör från en helt begränsad värld.

-----

Största faran är alltid den fruktan som är grundad på bristande kunskap.

-----

En av de viktigaste egenskaperna i livet; konsten att kunna säga nej.

-----

Betänklig egenskap: Att framhärda i sina misstag, att aldrig lära sig.

-----

Det värsta: Att bli bestulen på sitt liv och framleva sitt liv anpassat till träldom.

-----

Sanningen kan vara som ett förödande snöskred, medan lögnen kan upplevas som ett tryggare och stadigare säte.

-----

Vad våra sinnen förnimmer existerar inte alltid i verkligheten.

-----

Att tro på nödvändigheten av maktspråk är att tro på den egna svagheten.

-----

Inget kan ersätta boken, för inget kan som böcker öppna själen. (Astrid Lindgren)

-----

Du övervinner kroppens lyten,
och fyller med gudar
den tomma himlen
och överöser med levande blommor
själens öken.

(F Adler, övers Edith Södergran)

Alltid på en söndag

Om sann lycka finns för de dödliga
träder den inte utan plåga fram i ljuset.
En daimon kan helt visst
förläna fullkomning,
och även åt den som störtats i
förtvivlan skall det skänka något mer
all hans förväntan, åt en annan åter intet...

(Pindaros)

----

Om vi inte kan behålla våra drömmar återstår till slut bara mardrömmen.

----

Förlåtelse kan bara ges till den som söker den.

----

Krig och våld är resultat av primitivt tänkande.

----

Det är under den djupaste vintern man upptäcker att det inom oss alltid finns en oövervinnlig sommar.

----

Många människor lever sina liv som om de aldrig skulle dö, sedan dör de efter att aldrig har riktigt levt.

----

Ger man upp makten över sig själv, är det snabbt någon annan som tar den.

----

Man måste beundra Fernando Pessoas skarpa tankeföring. Hans "Orons bok" är en märklig skrift. Någon har sagt att den boken är viktigare än Bibeln och det ligger mycket däri. Det är en av de böcker som faller inom det Ekelundska fåtalet; "det finns endast en handfull av böcker som är värda att läsa". I gengäld kan man återvända till dessa hur många gånger som helst. Man blir aldrig färdig med dem, de är friska källor att ständigt ösa ur.

----

Det talas så mycket och ofta om hur viktigt det är med kunskap och utbildning. Något som det sällan eller aldrig talas om är livskunskap. Detta ämne, kanske det viktigaste av alla, undervisas det inte om i något av våra skolsystem. Det allra viktigaste anses tydligen vara av underordnad betydelse.

----

Det är viktigare att tänka än att läsa. Man bör ha klart för sig det som Ekelund skriver; "det är få böcker som värda att läsas". I det perspektivet är det nästan brottsligt att slösa bort sin tid på så kallad förströelselitteratur. Vår tid på jorden är alldeles för kort för det.

----

Tänk på att mängden av oviktig information är lika lättillgänglig som den viktiga, och ofta är den oviktiga informationen av distraherande art. Nyheter är i nio fall av tio helt oviktiga och att slopa all nyhetsinhämtning gör dig till en harmonisk och mer odistraherad människa. Skulle det har hänt något viktigt får du ändå reda på det, så du behöver inte vara ängslig över att ha missat något. Plötsligt upptäcker du att det finns tid över för att göra något meningsfullt, t ex att läsa och skriva eller kunna ägna mer tid åt att umgås med dina vänner, vänner som du själv väljer.

----

Allting kläms ihop, dagarna blir kortare, jag hinner inte med hösten,
träden är röda, gula, allt måste hinnas med
och så är klockan plötsligt snart åtta på kvällen
och jag vet inte, tiden går för fort för mig.

(Bodil Malmsten)

Alltid på en söndag

Britmässtid

Det är mina dagar dessa sista
brinnande och blåa solskensdar
med en susning som när strängar brista
och en ångest som när ljuset far.

Livet dansar ännu på det dödas
tröskel med förtvivlans gälla mod.
Britmässommarns klarhet såg dig födas.
Britmässommarn har jag i mitt blod.

Samma lidelse och samma hunger,
samma färg av kylig eld och höst.
Höst och sommar brottas, och det sjunger
dovt om vinterskymning i mitt bröst.

(....)

Frostigt brinner dagen för mitt öga,
men den brinner dock och den är min,
och min dikt är hos mig, och det höga
öppnas innan mörkret bryter in.

(Bo Bergman)

-----

Den bästa vännen är en vän som du kan sitta på en veranda och gunga med, aldrig säga ett ord, och sedan gå därifrån med känslan som om det var det bästa samtalet du någonsin haft.

----

Det är när vi står ansikte mot ansikte med våra värsta farhågor som vår sanna natur som människor visar sig.

-----

Vad händer med samhällsstrukturen när sanningsbegreppet urholkats eller till och med helt försvunnit? Kan ett samhälle bestå när sanningen försvunnit?

----

Att läsa och skriva har med frihet att göra - med befrielse - med att man öppnar vägar till andra möjligheter än de givna och näraliggande.

----

Det är i tystnad vi växer allra mest. Endast i tystnad kan vi förena det inre med det yttre. Att finna sig själv.

----

Ambitionens blod är varmt men dess hjärta kallt.

----

Vi söker himmelriket som vore det något yttre ting, när det i verkligheten endast kan sökas inom oss.

----

Att utföra goda handlingar med tanke på kommande belöning är inget annat än ren egoism.

----

Det angelägna är aldrig påträngande. Har tid att vänta tills röken drivit bort.

----

Ljuset finns alltid, det gäller bara att vända sig mot det.

----

Ge aldrig upp makten över dina egna fria tankar, vägra att vara en känslomässig slav på vägen mot din egen undergång.

----

Ger man upp makten över sig själv, är det snabbt någon annan som tar den.

----

Begränsa ditt synfält,
gör himlen ändlig,
fattbar, hanterlig.
Något motsatt ett upprepat,
upprepat astronomiskt misstag.
Tystnaden, det enda som består.

(Jaques Werup)

Alltid på en söndag

Hypnos för människoharar

(....)

Var inte rädd för de tongivande.
Följ tonen som tonar för dig.
Var inte rädd.
Låt dig inte skrämmas av tornspirornas
tuppar och kors.
Sitter högt men flyger inte.
Grip halmstrået som finns inom räckhåll,
det räcker för dig.
Var inte rädd.
Vänta dig ingenting bättre
av de bättre vetande.
Livbojar av sand flyter inte.

(....)

(Werner Aspenström)

-----

Den kulturella traditionen formar långsamt vissa vanor som fungerar i samhället. Så länge individen följer dem verkar han förnuftig, men i sig själv är han inte förnuftig. Han följer bara sin prägling, som åsnan sin grimma.

-----

När vi inte funnit något "där ute" har vi ingen annan stans att gå än inåt.

-----

Det är viktigare att ha tillit än att förstå allt. Livet måste innehålla hemlighetsfullheter, annars blir det inte magiskt.

-----

I början ett barn, i slutet en åldring, däremellan ett människoliv.

-----

Ditt liv är ditt liv och ingen annans. Ingen annan kan känna det du känner.

-----

Sanningen är tillgänglig för alla; ingen har ännu lagt beslag på den för egen räkning.

-----

Inneslutna i jagets fängelse är vi ensamma om våra minnen.

-----

Lidandet som mening. Bejakar man detta måste man även försvara lidandet, och detta är orimligt. Lidandet kan aldrig försvaras.

-----

Tanken kan bara återge det som redan finns i hjärnan.

-----

Minnet - detta bräckliga minne
men helt unika
vars enda ägare
är just jag.

-----

Språket är vårt livs gräns, fram till randen av det outsägliga.

-----

Huset sjunker ihop en bit varje vinter.
Gubben ser också ut att bli mindre och mindre,
men å andra sidan blir hans mössa allt större.
Vedstapeln växer och krymper omväxlande.
Traktorn ändrar sig inte vid husknuten.
Hönorna, som härstammar från den tid
då all världens visdom rymdes i en hönshjärna,
vandrar i samma enkla dräkt vid staketet.
Stannar, krafsar, sprätter ett par tre tag.
Varvid ögat med den ljusa randen omkring
inte ser, utan snarare försöker lyssna.

(Bengt Anderberg)

Alltid på en söndag

Mot höst

Mot höst blir fjärden tom.
Stränderna allvarsamma.
Vassen står gul vid bryggan.
Blåsten har gråt i rösten.

Sommaren och jag har så svårt att skiljas.
Vi håller länge huttrande varandras händer.
Sår går hon bort över en sviktande planka.
- Jag känner doften av stora regn.

(Viola Renvall)

-----

I livet bör vi ha en rot. De flesta människor vet inte var de ska finna den. Roten är frid, tystnad, djup, stabilitet, intet.

-----

Om man vänjer sig vid tanken på döden, är den inte längre skrämmande utan den kan bli till en kraft.

-----

Vi kan aldrig undkomma att Tiden sargar och beskär.

-----

Tiden - någon gång en vän
men oftare en fiende.

-----

När upplever vi frid i hjärta och sinne? När man lämnat det förgångna och upphört att oroa sig för det kommande. Alltså i nuet!

-----

Den som tror på en straffande Gud kan aldrig vara en lycklig människa.

-----

I varje generation har man vid horisonten skymtat den yttersta tiden. Domedagen har alltid varit inom synhåll.

-----

Vi söker den kunskap som stärker vårt självbedrägeri.

-----

De flesta människor fäster besynnerlig vikt vid helt betydelselösa ting.

-----

Plikten är författarens; det är författarens skyldighet att fängsla, det vill säga frihetsberöva läsaren, och se till att något av värde finns kvar när boken är läst och läsaren fri att gå vidare till nästa bok. (Bodil Malmsten)

-----

Jag har alltid stått utanför och då blir man ensam, men det är en vald ensamhet. I dagens irrelevanta samhälle är det en förmån att kunna stå utanför. (Ulf Lundell i SVT)

-----

I kväll är himlen åter
så blek och hög och klar
med sakta grönt i färgen
som bådar hösttid snar.

Än solen uppe är,
men sparsamt ljuset rinner,
i trädens svarta massor
det mörkt och tungsint brinner.

I kalla skuggor ligger
den bleka vida sjö.
Mot solen ändlöst sträcker
ett kornfält vitt som snö.

(Vilhelm Ekelund)

Alltid på en söndag

Redan var hösten kommen

Redan var hösten kommen med sina kyliga skuggor,
solen vände sitt spann med ljummare tömmar mot vintern
medan platanerna fällde sitt löv och medan i klasar
druvorna började svälla på stockarna sen de beskurits:
Framför oss hade vi ett helt års infriade löften.

(Petronius, övers Gunnar Ekelöf)

------

Meningslöst lever den som befinner sig "utanför" sitt liv, endast den som är "innanför" sitt kan leva meningsfullt.

-----

Det gäller att skapa ett liv med plats för det som betyder mest. Var och en måste själv omskapa sin verklighet om man inte trivs med den.

------

Resonansbotten för mina affekter utgörs alltid av min syn på mig själv.

------

Varje människa har behov av att känna att hon själv skapar förutsättningarna för sitt liv, inte att någon annan gör det åt henne.

------

Människan är slav under det maskineri som hon själv byggt upp.

------

Det är vårt inre tillstånd som är förutsättningen för hur vi upplever våra yttre villkor.

------

Finns inget värde är tillvaron värdelös.

-----

Det enda som är hopplöst; vårt förflutna.

------

Både ljuset och mörkret kommer inifrån oss själva, vi måste bara välja väg.

------

Människorna synes ivriga att på varje ledig stund med tillhjälp av ständigt förbättrade medel skräckslagna fly bort från det outhärdligaste av allt - från tomheten - från sig själva. (Frans G Bengtsson)

-----

Vi lever idag i ett ballongsamhälle - stort, synligt och uppblåst men tomt på innehåll. (Mats Alvesson i DN)

-----

Allt kan slås sönder.
På nytt ska det läkas,
så länge den är levande,
vår innersta grodd.

(Karin Boye)

Alltid på en söndag

Lågt förankrade moln

Lågt förankrade moln,
newfoundländska luft
floders upprinnelse och källa
kläde av dagg, drömdraperi
och duk, utlagd av féer;
äng där tusenskönor
och violer står i blom
och i vars labyrintiska kärr
rördrommen ljuder och hägern vadar;
sjöarnas och havens och flodernas ande:
bär inget annat än parfymer, och doften
av läkande örter till de rättfärdigas fält!

(Henry David Thoreau, övers Erik Carlqvist)

-------

Det "muslimska hotet" kommer inte främst från terrorister som vill döda och spränga saker i bitar, utan snarare från fredliga muslimers livsstil, kultur och värderingar, inför vilket det döende västerlandet står chanslöst.
Ingen militär överlägsenhet i världen kan rädda ett samhälle som vittrat sönder inifrån och som inte längre kan motiverar sin egen existens.

------

Media är inte längre en reflektion av verkligheten utan bedriver nu en form av åsiktsregisering. Vi går mot en mediekrati, dvs medierna bestämmer vad vi ska tycka och tänka.

-------

All mångfald, all charm och allt det vackra i livet består av ljus och skuggor.

-------

Alla tänker på att förändra världen, men få tänker på att förändra sig själv.

------

Människor lever idag i ett västerländskt samhälle där underhållning, kultur och mänsklig samvaro helt befriats från existentiellt innehåll.

-------

En otillfredsställd människa kräver ständiga scenförändringar. Tystnaden och stillheten avskys.

-------

I stället för att jaga vettet ur kroppen för att kunna köpa en ny bil, kan man välja att mata småfåglarna och förundras över att solen varje morgon är ny.

------

Akademisk kunskap, lärdom, hög ställning osv är värdelösa när det gäller att nå en lösning på livets problem.

------

Många önskar upphöjelse till de himmelska rikena för att där kunna njuta av en högre form av sinnesnjutning.

------

Samhället är en maktstruktur som motarbetar avvikelser. I kulturen bildar avvikelsen däremot själva kärnan.

------

Patriotismen - det vill säga önskan att skydda makten i ett samhälle genom att öka samhällets makt - är krigiskt till sitt väsen.

------

Du kan aldrig ge dig din existens utifrån, den måste komma inifrån, annars rinner den bort som sand eller vatten mellan handens fingrar.

-------

År ut och år in har du suttit böjd över böckerna
du har samlat på dig mer kunskap
än du behöver för nio liv.
När det kommer till kritan är det
så lite som skall till och det lilla
har hjärtat alltid vetat.
I Egypten hade lärdomsguden
huvud som en apa.

(Olav H Hauge, övers Christina Hellman)