Alltid på en söndag

Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket
att göra
är det av största intresse att någon går bort
från det hela
för att på avstånd begrunda vårt faktiska
läge i nuet
och tyda de hemliga lagar,
som innerst behärskar vårt liv.
Ärade samtid, min sång vill betona att världen
behöver
någon som bor i en grotta och vakar
och lyssnar
vid tillvarons gränser, en andlig spion,
en utpost i ingenmansland.

(Hjalmar Gullberg)

----

Joan Didion skriver i "Fallet Theresa Schiavo":
Patienter, som vaknar upp ur koma och visar tecken på att reagera, kan senare återfalla ner i ett mindre mottagligt tillstånd. Ingen vet något vad det beror på. Neurologer kan peka ut exakt var i hjärnan det finns skadade områden, de vet exakt vilka funktioner som styrs från de där områdena, men de har ändå ingen aning om vilka problem patienten kommer eller inte kommer att få: en neurolog vid UCLA sa till mig att alla hjärnor är kopplade på olika sätt. Dessutom kan en skadad av sig själv bilda nya kopplingar. Neuroplasticiteten kan i större eller mindre utsträckning, men alltid lika oförutsägbart, medföra att nya kretsar, nya synapser, skapas. Oskadade områden av hjärnan kan överta en del av de funktioner som skadade neuroner tidigare har haft. Och man kan fortfarande bara få reda på om detta kommer att inträffa eller ej, genom att se efter om de inträffar eller ej.
Jean-Dominique Bauby skrev i "Fjärilen i glaskupan" att "man inte vet mycket om hur sjukdomen utvecklar sig. Det enda man vet är att om nervsystemet bestämmer sig för att börja fungera igen kommer det att göra det med samma hastighet som när ett hårstrå växer." I själva verket vet vi inte ens det. Hjärnan förblir kanske den sista medicinska utposten.
Astra Zenecas beslut att lägga ner sin neurologiska forskning blir i ljuset av hjärnans oerhörda komplexitet lättare att förstå. 25 års forskning har i princip inte givit något ekonomiskt utbyte. Den fortsatta neurologiska forskningen kommer framdeles i huvudsak att ske inom universitetssfären.

----

Ingenting blir bestående. Allt förändrar sig, skiftar och blir borta. Det är nu en gång vår tillvaros lag. Innan man gnäller över det, bör man ta sig en funderare, hur det skulle kännas, om det inte vore så. Skulle icke oföränderligheten bli fruktansvärt enformig? Till och med tanken att i evighet sitta och vara salig och klinka på en harpa är skrämmande, om man försöker anamma den. Undra på att medeltidens människor, vilka trodde på sådant, ville krydda denna lycka med den skadeglädje de saliga förnummo, när det tittade ned i helvetet och sågo hur de otrogna mådde nere i sina brinnande ugnar. Så omväxling har nog sin betydelse. Livets egen lag förbjuder stillastående. Släkten komma och gå, som livet bjuder. Solen lyser evigt över en ung värld. Det vackra förbliver vackert. Dess skönhet minskas icke av att den är ung, den fördjupas av att släktled efter släktled insupit den och givit den något av sin själ, som kärlek har för sed.
(Torgny Segerstedt 3 okt 1942)

----

Friheten att tänka och att uttala sina tankar står över allt annat. Det är det mänskligas livsluft. Utan denna frihetens atmosfär vissnar det andliga livet bort. Allt kunna människorna undvara, blott icke detta. Där det antastas, där gäller det vad som gör oss till moraliska väsen, där gäller det livet.
Allt kan fördragas utom detta ena: frihetens förkvävande. Friheten, tanken och ordets, är livsnerven i mänsklig tillvaro.
(Torgny Segerstedt 6 okt 1934)

----

Lena Anderssons bok "Förnuft och högmod" visar än en gång att hon är en av de få klara rösterna i dagens flumvärld. Vem hade för några år sedan kunnat tro att vidskepelsen skulle återuppstå och bli en maktfaktor i ett modernt samhälle?