Jag öppnar fönstret
mot ljusnande vårnatt.
Dess sken är ett helgons gloria.
Jag är bara otymplighet,
men vårnatten är i mig.
Ljuset som skall komma är allt.
Jag skall leva i ljuset.
Vilken nåd att vara människa.
(Evert Huldén)
----
Den arabiska revolutionen är chanslös om den inte blir sekulär. Den pågående omvälvningen rör sig mer på medeltidsnivå än i vår moderna samtid. Skiljer man inte på staten och religionen och ger kvinnorna lika rättigheter, utan håller fast vid Sharialagar, ersätts bara ett tyrannvälde med ett annat. (Adonis)
----
Ametist Azordegan skriver i G-P att homohatet har sin grund i den kristna fundamentalismen. Och så kan det nog vara. Betecknande är dock att Azordegan nogsamt undviker att nämna något om den islamska fundamentalismen, som väl är än mer extremt homofobiskt än den kristna. Vi vet allt för väl att flera länder med islamiskt styrelseskick än idag tillämpar dödsstraff för utlevd homosexualitet. Mig veterligt finns det idag inga kristna som förordar dödsstraff för homosexuella. Inte ens amerikanska presidentkandidater!
----
När en femtedel av eleverna inte kan räkna eller förstå dagstidningstext - vad tror ni att vi får för ett land om tio år, om tjugo, om trettio? (Per Kornhall, undervisningsråd vid Skolverket, på DN Debatt)
----
När barnen läser för att lästräna är det, till skillnad från när det gäller idrottsträning, ett rent nöje. De kan välja mellan tusentals spännande, roliga och läskiga berättelser i ett bibliotek som lånar ut böckerna gratis.
De flesta forskare är överens om att det finns en tydlig koppling mellan läsförståelse och resultat i de allra flesta skolämnen.
Språk är makt. Den som kan uttrycka sig får inflytande. Därför är det alarmerande att läslusten hos barn har halverats under de senaste fem åren. Vi kan inte lita på att skolan gör jobbet. Föräldraransvaret måste till, annars är risken stor att barnen hamnar som åskådare på livets läktarplats. Barn som saknar engagerade föräldrar, eller föräldrar som av olika anledningar inte orkar, ligger tyvärr risigt till.
----
Den svenska skolan befinner sig tyvärr i fritt fall, inte minst på grund av att det inte finns några som helst tecken på att ett enda av partierna verkar ha några idéer om vad som skulle kunna rädda oss från katastrofen. Alla är helt lamslagna av sin egen inkompetens. Alla politiker nuförtiden uttalar önskningar, liknande böner, och hoppas att de ska uppfyllas! Till vem riktar sig deras böner? Avgå som politiker om ni inte vet vad ni ska göra! (Superpedagogen)
----
Vid en klimatdebatt härom kvällen i Uppsala, enades expertpanelen om att det inte framkommit några övertygande bevis för att vi snabbt färdas mot katastrofens rand, och att den politiska agendan för klimatförändringar är överdriven. Dessutom var man enig om att det verkligt stora framtidsproblemet är energiförsörjningen. Den minskande tillgången på fossila bränslen kommer att ställa en stor del av klimatpolitiken under omprövning.
----
Riksbankschefen Stefan Ingves säger i en intervju att huvuddelen av de "pengar" som finns i det ekonomiska systemet inte finns på "riktigt". Nästan alla pengar är idag elektroniska och bankerna kan själva skapa nya sådana elektroniska pengar, genom att t ex bevilja nya lån. Detta medför att mängden pengar ständigt växer. Och att pengar skapas ur tomma intet!
----
Långsamheten provocerar inte bara för att den ruckar samhällsrutinen. Utan också för att den retar något rent instinktivt i oss - hjärnan vill ha sysselsättning.
----
Då och nu
I yngre dagar var jag på morgonen glad,
på kvällen grät jag; nu då åren har gått
i tvivel börjar jag min dag, men
lugn, klar och helig aftonen är mig.
(Hölderlin, övers Johannes Edfelt)
----
Jag söker inte, jag finner. (Picasso)
söndag 25 mars 2012
söndag 18 mars 2012
Alltid på en söndag
Jag har strövat över Allvarets marker
och samlat en bukett
av de rätta svaren.
Nu går jag runt och söker
en vas av frågor.
(Lars Wellton)
----
Ett bra program i tv2 om och med Barbro Lindgren. Kanske en själsfrände, i varje fall när det gäller att ta vara på tiden och inte slösa bort den på oväsentligheter. Hon bor ensam på sin ölandsgård förutom några höns, ett par ankor, en hund och några katter. Numera bor hon där året runt.
Det är sådana program som public service ska producera, inte att som nu ofta konkurrera med betalkanalernas bla-ha program.
----
På Myndigheten för samhällsskydd och beredskap säger avdelningschefen Kjell Wahlbeck att "det är allvarligt när det inte gå att nå larmnumret 112, men att det är något vi får vänja oss vid".
Vibeke Olsson frågade i radion idag vad det är för samhället vi har skapat när ambulansen inte kommer när den behövs. Samhället sviker sina medborgare i svåra situationer. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha, undrar Vibeke Olsson.
Ska vi verkligen vänja oss vid att livsviktiga samhällsfunktioner inte fungerar när de väl behövs?
----
Hjärnan innehåller omkring 100 miljader nervceller och ca tusen gånger fler anslutningar mellan dem.
Hjärnan är en gelémassa som väger 1,5 kg, du kan lätt hålla den i ena handen, den har förmågan att tänka vidden av tid och rum och inse betydelsen av oändligheten och meningen med tillvaron. Den kan ställa frågor om vem jag är, var jag kommer ifrån, kan förstå kärlek och skönhet, estetik och konst. Allt detta och mer därtill kan denna klump av gelé frambringa. Detta är verkligen det största av mysterier och som fortfarande till största delen är outforskat.
Medvetandet är ett fenomen som är svårast att förstå. Fortfarande är det ett mysterium hur hjärncellernas elektriska och kemiska aktivitet blir till medvetna upplevelser. Vad vi vet är människan den enda individen med en klar uppfattning om sin egen historia.
Susan Blackmore skriver: Om det mänskliga medvetandet verkligen kan lämna kroppen, som en del hävdar, och fungera utan en hjärna, så måste allt som vi hittills vet om neurovetenskap ifrågasättas.
Min anm: Med tanke på hur lite vi fortfarande vet om hjärnan och medvetandet, ska man kanske iaktta en viss försiktighet innan man tvärsäkert kan säga "att vi vet". Det vi idag vet om medvetandet är inte mer än att det kan rymmas i en symbolisk fingerborg.
Å andra sidan, finns det någon som helst anledning att med dagens kunskap, tro att ett mänskligt medvetande kan finnas och existera utanför hjärnan? Här kan svaren endast bli overifierbara spekulationer.
Descartes gjorde det lätt för sig när han menade att om man har en tro som är så stark att ingenting kan rubba den, är denna tro i alla avseenden detsamma som en fullständig visshet.
----
Ifall kulturyttringarna kräver något annat än igenkännande, då betraktas de som obehagliga, provocerande, iskalla, svarta - förhatliga. Tanken om den "svåra" kulturens omänsklighet genomsyrar det nuvarande samhället. Denna utveckling påskyndas av att "trash-televisionen" anpassar dokusåporna till lägsta möjliga nivå: Förräderi och förnedring är vinnarvärden när man ska utmönstra de svagare. Förnuftet är en fiende, klarhet obehaglig. Den provokation som skrivande och läsning utgör för omvärlden grundar sig på en paradox. Hur kan det komma sig att människor, när de läser och skriver, fylls av energi och övar sig i koncentration, i stället för att delta i samhällslivets acceleration? (Ulf Peter Hallberg)
och samlat en bukett
av de rätta svaren.
Nu går jag runt och söker
en vas av frågor.
(Lars Wellton)
----
Ett bra program i tv2 om och med Barbro Lindgren. Kanske en själsfrände, i varje fall när det gäller att ta vara på tiden och inte slösa bort den på oväsentligheter. Hon bor ensam på sin ölandsgård förutom några höns, ett par ankor, en hund och några katter. Numera bor hon där året runt.
Det är sådana program som public service ska producera, inte att som nu ofta konkurrera med betalkanalernas bla-ha program.
----
På Myndigheten för samhällsskydd och beredskap säger avdelningschefen Kjell Wahlbeck att "det är allvarligt när det inte gå att nå larmnumret 112, men att det är något vi får vänja oss vid".
Vibeke Olsson frågade i radion idag vad det är för samhället vi har skapat när ambulansen inte kommer när den behövs. Samhället sviker sina medborgare i svåra situationer. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha, undrar Vibeke Olsson.
Ska vi verkligen vänja oss vid att livsviktiga samhällsfunktioner inte fungerar när de väl behövs?
----
Hjärnan innehåller omkring 100 miljader nervceller och ca tusen gånger fler anslutningar mellan dem.
Hjärnan är en gelémassa som väger 1,5 kg, du kan lätt hålla den i ena handen, den har förmågan att tänka vidden av tid och rum och inse betydelsen av oändligheten och meningen med tillvaron. Den kan ställa frågor om vem jag är, var jag kommer ifrån, kan förstå kärlek och skönhet, estetik och konst. Allt detta och mer därtill kan denna klump av gelé frambringa. Detta är verkligen det största av mysterier och som fortfarande till största delen är outforskat.
Medvetandet är ett fenomen som är svårast att förstå. Fortfarande är det ett mysterium hur hjärncellernas elektriska och kemiska aktivitet blir till medvetna upplevelser. Vad vi vet är människan den enda individen med en klar uppfattning om sin egen historia.
Susan Blackmore skriver: Om det mänskliga medvetandet verkligen kan lämna kroppen, som en del hävdar, och fungera utan en hjärna, så måste allt som vi hittills vet om neurovetenskap ifrågasättas.
Min anm: Med tanke på hur lite vi fortfarande vet om hjärnan och medvetandet, ska man kanske iaktta en viss försiktighet innan man tvärsäkert kan säga "att vi vet". Det vi idag vet om medvetandet är inte mer än att det kan rymmas i en symbolisk fingerborg.
Å andra sidan, finns det någon som helst anledning att med dagens kunskap, tro att ett mänskligt medvetande kan finnas och existera utanför hjärnan? Här kan svaren endast bli overifierbara spekulationer.
Descartes gjorde det lätt för sig när han menade att om man har en tro som är så stark att ingenting kan rubba den, är denna tro i alla avseenden detsamma som en fullständig visshet.
----
Ifall kulturyttringarna kräver något annat än igenkännande, då betraktas de som obehagliga, provocerande, iskalla, svarta - förhatliga. Tanken om den "svåra" kulturens omänsklighet genomsyrar det nuvarande samhället. Denna utveckling påskyndas av att "trash-televisionen" anpassar dokusåporna till lägsta möjliga nivå: Förräderi och förnedring är vinnarvärden när man ska utmönstra de svagare. Förnuftet är en fiende, klarhet obehaglig. Den provokation som skrivande och läsning utgör för omvärlden grundar sig på en paradox. Hur kan det komma sig att människor, när de läser och skriver, fylls av energi och övar sig i koncentration, i stället för att delta i samhällslivets acceleration? (Ulf Peter Hallberg)
söndag 11 mars 2012
Alltid på en söndag
Du
grips av jublande glädje
när du hör vårens första fågelsång
under det att jag
grips av förlamande sorg
Du
nöjer dig med att lyssna
under det att jag
vill skapa en skönare sång än fågelns
Du
speglar livets pånyttfödelse
i fågelns halsbrytande sång
under det att jag
ser början till fågelns
förintelse.
(Maria Wine)
----
Boken"Europeiskt skräp" av Ulf Peter Hallberg är en ganska märklig bok. Inte minst genom Ulf Peters pappa, Ulf Hallbergs "marginalanteckningar", tagna ur Ulfs efterlämnade svarta notisböcker. Flertalet av dessa anteckningar kan utan tvekan betraktas som aforismer.
Boken i sin helhet, som har underrubriken "Sexton sätt att minnas en pappa", kan ses som en exposé eller en bildningsresa som omspänner ett antal betraktelser över europeiska gestalter och händelser.
Nedan några aforismer ur Ulf Hallbergs svarta notisböcker:
Mahler ansåg att symfonin skulle vara som världen och omfatta allt. Sibelius däremot beundrade symfonins stränghet och stil och den djupa logik som skapade ett inre samband mellan alla motiv.
***
Insikten att fastän sökandet varit förgäves har själva strävan varit sin egen belöning.
***
Vad är motsatsen till tro? Inte otro. Tvivel.
***
Konst, litteratur, teater och musik. Kan de ens spela rollen av spärrhakar för ett snabbt framrullande barbari?
***
Enligt entropiska delaktighetsprincipen existerade inte universum förrän någon kunde iaktta det. Utan medvetet liv skulle världen inte existera. Enligt kvantmekaniken förändrar således iakttagaren det iakttagna.
***
Även om alla stora livsvärden är känslovärden, så är förnuftets svaga lampa vårt enda redskap för orientering i livet.
***
Ungdom och ålderdom. Hur oändligt mycket lättare är det inte att vandra uppför än nedför.
----
Nigel Lawson skriver i The Telegraph om sin något annorlunda syn på klimatproblemet. Lawson menar att det är galenskap att tro att vi kan veta vad temperaturen på planeten och vad tekniken kommer att vara om hundra år. Uppfattningen att magiska datormodeller ger oss en pålitlig kristallkula har inte med vetenskap att göra, utan är snarare vidskepelse. Det hela bottnar mera i irrationell katastrofism och förklaringen står mest sannolikt att finna i socialpsykologi.
Idén om att vi intelligent kan ta stora och mycket kostsamma politiska beslut på grundval av vad världen kommer att se ut om hundra år, är arrogant dårskap.
En annan del av problemet är att katastrofteorin omfattas av de flesta politiska partier. Min långa erfarenhet säger mig att när det råder politisk konsensus om något så har man sannolikt fel. När en så stor fråga inte blir föremål för en livlig och kritisk debatt, sker heller inte någon korrekt granskning och det resulterar ofta i att det begås kostsamma
misstag.
----
Hur är det med demokratin i Grekland och Italien som nu styrs av ej folkvalda byråkrater? Måste vi kanske framöver omvärdera demokratibegreppet?
grips av jublande glädje
när du hör vårens första fågelsång
under det att jag
grips av förlamande sorg
Du
nöjer dig med att lyssna
under det att jag
vill skapa en skönare sång än fågelns
Du
speglar livets pånyttfödelse
i fågelns halsbrytande sång
under det att jag
ser början till fågelns
förintelse.
(Maria Wine)
----
Boken"Europeiskt skräp" av Ulf Peter Hallberg är en ganska märklig bok. Inte minst genom Ulf Peters pappa, Ulf Hallbergs "marginalanteckningar", tagna ur Ulfs efterlämnade svarta notisböcker. Flertalet av dessa anteckningar kan utan tvekan betraktas som aforismer.
Boken i sin helhet, som har underrubriken "Sexton sätt att minnas en pappa", kan ses som en exposé eller en bildningsresa som omspänner ett antal betraktelser över europeiska gestalter och händelser.
Nedan några aforismer ur Ulf Hallbergs svarta notisböcker:
Mahler ansåg att symfonin skulle vara som världen och omfatta allt. Sibelius däremot beundrade symfonins stränghet och stil och den djupa logik som skapade ett inre samband mellan alla motiv.
***
Insikten att fastän sökandet varit förgäves har själva strävan varit sin egen belöning.
***
Vad är motsatsen till tro? Inte otro. Tvivel.
***
Konst, litteratur, teater och musik. Kan de ens spela rollen av spärrhakar för ett snabbt framrullande barbari?
***
Enligt entropiska delaktighetsprincipen existerade inte universum förrän någon kunde iaktta det. Utan medvetet liv skulle världen inte existera. Enligt kvantmekaniken förändrar således iakttagaren det iakttagna.
***
Även om alla stora livsvärden är känslovärden, så är förnuftets svaga lampa vårt enda redskap för orientering i livet.
***
Ungdom och ålderdom. Hur oändligt mycket lättare är det inte att vandra uppför än nedför.
----
Nigel Lawson skriver i The Telegraph om sin något annorlunda syn på klimatproblemet. Lawson menar att det är galenskap att tro att vi kan veta vad temperaturen på planeten och vad tekniken kommer att vara om hundra år. Uppfattningen att magiska datormodeller ger oss en pålitlig kristallkula har inte med vetenskap att göra, utan är snarare vidskepelse. Det hela bottnar mera i irrationell katastrofism och förklaringen står mest sannolikt att finna i socialpsykologi.
Idén om att vi intelligent kan ta stora och mycket kostsamma politiska beslut på grundval av vad världen kommer att se ut om hundra år, är arrogant dårskap.
En annan del av problemet är att katastrofteorin omfattas av de flesta politiska partier. Min långa erfarenhet säger mig att när det råder politisk konsensus om något så har man sannolikt fel. När en så stor fråga inte blir föremål för en livlig och kritisk debatt, sker heller inte någon korrekt granskning och det resulterar ofta i att det begås kostsamma
misstag.
----
Hur är det med demokratin i Grekland och Italien som nu styrs av ej folkvalda byråkrater? Måste vi kanske framöver omvärdera demokratibegreppet?
söndag 4 mars 2012
Alltid på en söndag
Böj dig inte för dem
som stormar mot stillheten.
Var inte rädd för suset i den inre skogen,
för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse...
Den inre skenbilden är inte lögnaktigare
än den yttre vrångbilden.
Inblick hjälper inte mot allt.
Grisen blir inte renare,
gåsen inte klokare,
åsnan inte fogligare,
men haren blir lite mindre harig
när den korsar det öppna fältet.
Försök!
Var inte rädd.
(Werner Aspenström)
----
Lars Gustafsson skriver intressant om kreativitetens gränser i "Landskapets långsamma förändringar". Förnuft och minne räcker för att förklara allt vad fantasin någonsin kan komma att föreställa sig. Man kan säga att detta är ett slags gränssättande teori: ingenting kan finnas i fantasin som inte förut varit i den sinnliga erfarenheten. Fantasin eller den kreativa processen är ingenting annat än en förnuftets omstuvning av ursprungliga sinnesintryck. Vi kan fantisera drakar och andra mytologiska djur, men vi kan inte fantisera en färg som ingen har sett.
I "Dekanen" filosoferar Lars Gustafsson över alternativet till darwinismen. Hela Darwins idé är ju att naturen är avsiktslös. Antingen lever vi i en meningslös värld, det är Darwins, eller också i en värld som speglar någon avlägsen vilja. Och det är i så fall en fruktansvärd vilja.
Som sagt: vi lever i en meningslös värld eller i en meningsfull? Och om det till äventyrs vore en meningsfull värld (som flertalet amerikanska presidentkandidater tycks tro), hur fruktansvärd vore det inte? I själva verket är det intelligent att tvivla på Guds allmakt. Och ganska enfaldigt att tro på något annat. Om den gud som hittade på det darwinistiska urvalet för att utveckla medvetandet (vad nu det är) och intelligens i detta universum verkligen vore allsmäktig, skulle naturligtvis allt som hände i denna värld vara smärtsamt och ont.
Kanske har varje människa när det kommer till kritan sin egen Gud, grym eller vänlig, likgiltig eller fruktansvärd, och avsedd bara för den människan?
Vi ska aldrig glömma hur oerhört kort den skrivna, den överblickbara, historien är jämfört med alla hundratusentals år som föregått den.
----
Ebba Witt-Brattström sågar den svenska skolan. "Det som lockat mig till Finland är att här finns fortfarande kunskapsskolan kvar. I Sverige fungerar högskolorna regional-och arbetskraftspolitiskt, man gömmer undan en stor del av den unga generationen där, fast de inte vill studera och inte har några särskilda förutsättningar för akademiska studier. Nivån har sänkts så mycket att man inte kan tala om högskoleundervisning, det är någon slags kursverksamhet och jag är trött på det. Det system vi har i Sverige nu innebär någonting mittemellan, sloppy sloppy för alla. Det ger intryck av ett land som inte tror på sin framtid och inte satsar på sina
unga".
----
Bevara mitt förnuft
och låt mig andas fritt
i jordens egen luft
Mitt paradis är mitt
Från födelse till död
jag lever lugnt mitt liv
och lider ingen nöd
helt fjärran kyrkors kiv.
som stormar mot stillheten.
Var inte rädd för suset i den inre skogen,
för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse...
Den inre skenbilden är inte lögnaktigare
än den yttre vrångbilden.
Inblick hjälper inte mot allt.
Grisen blir inte renare,
gåsen inte klokare,
åsnan inte fogligare,
men haren blir lite mindre harig
när den korsar det öppna fältet.
Försök!
Var inte rädd.
(Werner Aspenström)
----
Lars Gustafsson skriver intressant om kreativitetens gränser i "Landskapets långsamma förändringar". Förnuft och minne räcker för att förklara allt vad fantasin någonsin kan komma att föreställa sig. Man kan säga att detta är ett slags gränssättande teori: ingenting kan finnas i fantasin som inte förut varit i den sinnliga erfarenheten. Fantasin eller den kreativa processen är ingenting annat än en förnuftets omstuvning av ursprungliga sinnesintryck. Vi kan fantisera drakar och andra mytologiska djur, men vi kan inte fantisera en färg som ingen har sett.
I "Dekanen" filosoferar Lars Gustafsson över alternativet till darwinismen. Hela Darwins idé är ju att naturen är avsiktslös. Antingen lever vi i en meningslös värld, det är Darwins, eller också i en värld som speglar någon avlägsen vilja. Och det är i så fall en fruktansvärd vilja.
Som sagt: vi lever i en meningslös värld eller i en meningsfull? Och om det till äventyrs vore en meningsfull värld (som flertalet amerikanska presidentkandidater tycks tro), hur fruktansvärd vore det inte? I själva verket är det intelligent att tvivla på Guds allmakt. Och ganska enfaldigt att tro på något annat. Om den gud som hittade på det darwinistiska urvalet för att utveckla medvetandet (vad nu det är) och intelligens i detta universum verkligen vore allsmäktig, skulle naturligtvis allt som hände i denna värld vara smärtsamt och ont.
Kanske har varje människa när det kommer till kritan sin egen Gud, grym eller vänlig, likgiltig eller fruktansvärd, och avsedd bara för den människan?
Vi ska aldrig glömma hur oerhört kort den skrivna, den överblickbara, historien är jämfört med alla hundratusentals år som föregått den.
----
Ebba Witt-Brattström sågar den svenska skolan. "Det som lockat mig till Finland är att här finns fortfarande kunskapsskolan kvar. I Sverige fungerar högskolorna regional-och arbetskraftspolitiskt, man gömmer undan en stor del av den unga generationen där, fast de inte vill studera och inte har några särskilda förutsättningar för akademiska studier. Nivån har sänkts så mycket att man inte kan tala om högskoleundervisning, det är någon slags kursverksamhet och jag är trött på det. Det system vi har i Sverige nu innebär någonting mittemellan, sloppy sloppy för alla. Det ger intryck av ett land som inte tror på sin framtid och inte satsar på sina
unga".
----
Bevara mitt förnuft
och låt mig andas fritt
i jordens egen luft
Mitt paradis är mitt
Från födelse till död
jag lever lugnt mitt liv
och lider ingen nöd
helt fjärran kyrkors kiv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)