Alltid på en söndag

Du
grips av jublande glädje
när du hör vårens första fågelsång
under det att jag
grips av förlamande sorg
Du
nöjer dig med att lyssna
under det att jag
vill skapa en skönare sång än fågelns
Du
speglar livets pånyttfödelse
i fågelns halsbrytande sång
under det att jag
ser början till fågelns
förintelse.

(Maria Wine)

----

Boken"Europeiskt skräp" av Ulf Peter Hallberg är en ganska märklig bok. Inte minst genom Ulf Peters pappa, Ulf Hallbergs "marginalanteckningar", tagna ur Ulfs efterlämnade svarta notisböcker. Flertalet av dessa anteckningar kan utan tvekan betraktas som aforismer.
Boken i sin helhet, som har underrubriken "Sexton sätt att minnas en pappa", kan ses som en exposé eller en bildningsresa som omspänner ett antal betraktelser över europeiska gestalter och händelser.
Nedan några aforismer ur Ulf Hallbergs svarta notisböcker:

Mahler ansåg att symfonin skulle vara som världen och omfatta allt. Sibelius däremot beundrade symfonins stränghet och stil och den djupa logik som skapade ett inre samband mellan alla motiv.
***
Insikten att fastän sökandet varit förgäves har själva strävan varit sin egen belöning.
***
Vad är motsatsen till tro? Inte otro. Tvivel.
***
Konst, litteratur, teater och musik. Kan de ens spela rollen av spärrhakar för ett snabbt framrullande barbari?
***
Enligt entropiska delaktighetsprincipen existerade inte universum förrän någon kunde iaktta det. Utan medvetet liv skulle världen inte existera. Enligt kvantmekaniken förändrar således iakttagaren det iakttagna.
***
Även om alla stora livsvärden är känslovärden, så är förnuftets svaga lampa vårt enda redskap för orientering i livet.
***
Ungdom och ålderdom. Hur oändligt mycket lättare är det inte att vandra uppför än nedför.

----

Nigel Lawson skriver i The Telegraph om sin något annorlunda syn på klimatproblemet. Lawson menar att det är galenskap att tro att vi kan veta vad temperaturen på planeten och vad tekniken kommer att vara om hundra år. Uppfattningen att magiska datormodeller ger oss en pålitlig kristallkula har inte med vetenskap att göra, utan är snarare vidskepelse. Det hela bottnar mera i irrationell katastrofism och förklaringen står mest sannolikt att finna i socialpsykologi.
Idén om att vi intelligent kan ta stora och mycket kostsamma politiska beslut på grundval av vad världen kommer att se ut om hundra år, är arrogant dårskap.
En annan del av problemet är att katastrofteorin omfattas av de flesta politiska partier. Min långa erfarenhet säger mig att när det råder politisk konsensus om något så har man sannolikt fel. När en så stor fråga inte blir föremål för en livlig och kritisk debatt, sker heller inte någon korrekt granskning och det resulterar ofta i att det begås kostsamma
misstag.

----

Hur är det med demokratin i Grekland och Italien som nu styrs av ej folkvalda byråkrater? Måste vi kanske framöver omvärdera demokratibegreppet?