Alltid på en söndag

Jag har strövat över Allvarets marker
och samlat en bukett
av de rätta svaren.
Nu går jag runt och söker
en vas av frågor.

(Lars Wellton)

----

Ett bra program i tv2 om och med Barbro Lindgren. Kanske en själsfrände, i varje fall när det gäller att ta vara på tiden och inte slösa bort den på oväsentligheter. Hon bor ensam på sin ölandsgård förutom några höns, ett par ankor, en hund och några katter. Numera bor hon där året runt.
Det är sådana program som public service ska producera, inte att som nu ofta konkurrera med betalkanalernas bla-ha program.

----

På Myndigheten för samhällsskydd och beredskap säger avdelningschefen Kjell Wahlbeck att "det är allvarligt när det inte gå att nå larmnumret 112, men att det är något vi får vänja oss vid".
Vibeke Olsson frågade i radion idag vad det är för samhället vi har skapat när ambulansen inte kommer när den behövs. Samhället sviker sina medborgare i svåra situationer. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha, undrar Vibeke Olsson.
Ska vi verkligen vänja oss vid att livsviktiga samhällsfunktioner inte fungerar när de väl behövs?

----

Hjärnan innehåller omkring 100 miljader nervceller och ca tusen gånger fler anslutningar mellan dem.
Hjärnan är en gelémassa som väger 1,5 kg, du kan lätt hålla den i ena handen, den har förmågan att tänka vidden av tid och rum och inse betydelsen av oändligheten och meningen med tillvaron. Den kan ställa frågor om vem jag är, var jag kommer ifrån, kan förstå kärlek och skönhet, estetik och konst. Allt detta och mer därtill kan denna klump av gelé frambringa. Detta är verkligen det största av mysterier och som fortfarande till största delen är outforskat.

Medvetandet är ett fenomen som är svårast att förstå. Fortfarande är det ett mysterium hur hjärncellernas elektriska och kemiska aktivitet blir till medvetna upplevelser. Vad vi vet är människan den enda individen med en klar uppfattning om sin egen historia.
Susan Blackmore skriver: Om det mänskliga medvetandet verkligen kan lämna kroppen, som en del hävdar, och fungera utan en hjärna, så måste allt som vi hittills vet om neurovetenskap ifrågasättas.

Min anm: Med tanke på hur lite vi fortfarande vet om hjärnan och medvetandet, ska man kanske iaktta en viss försiktighet innan man tvärsäkert kan säga "att vi vet". Det vi idag vet om medvetandet är inte mer än att det kan rymmas i en symbolisk fingerborg.
Å andra sidan, finns det någon som helst anledning att med dagens kunskap, tro att ett mänskligt medvetande kan finnas och existera utanför hjärnan? Här kan svaren endast bli overifierbara spekulationer.

Descartes gjorde det lätt för sig när han menade att om man har en tro som är så stark att ingenting kan rubba den, är denna tro i alla avseenden detsamma som en fullständig visshet.

----

Ifall kulturyttringarna kräver något annat än igenkännande, då betraktas de som obehagliga, provocerande, iskalla, svarta - förhatliga. Tanken om den "svåra" kulturens omänsklighet genomsyrar det nuvarande samhället. Denna utveckling påskyndas av att "trash-televisionen" anpassar dokusåporna till lägsta möjliga nivå: Förräderi och förnedring är vinnarvärden när man ska utmönstra de svagare. Förnuftet är en fiende, klarhet obehaglig. Den provokation som skrivande och läsning utgör för omvärlden grundar sig på en paradox. Hur kan det komma sig att människor, när de läser och skriver, fylls av energi och övar sig i koncentration, i stället för att delta i samhällslivets acceleration? (Ulf Peter Hallberg)