Böj dig inte för dem
som stormar mot stillheten.
Var inte rädd för suset i den inre skogen,
för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse...
Den inre skenbilden är inte lögnaktigare
än den yttre vrångbilden.
Inblick hjälper inte mot allt.
Grisen blir inte renare,
gåsen inte klokare,
åsnan inte fogligare,
men haren blir lite mindre harig
när den korsar det öppna fältet.
Försök!
Var inte rädd.
(Werner Aspenström)
----
Lars Gustafsson skriver intressant om kreativitetens gränser i "Landskapets långsamma förändringar". Förnuft och minne räcker för att förklara allt vad fantasin någonsin kan komma att föreställa sig. Man kan säga att detta är ett slags gränssättande teori: ingenting kan finnas i fantasin som inte förut varit i den sinnliga erfarenheten. Fantasin eller den kreativa processen är ingenting annat än en förnuftets omstuvning av ursprungliga sinnesintryck. Vi kan fantisera drakar och andra mytologiska djur, men vi kan inte fantisera en färg som ingen har sett.
I "Dekanen" filosoferar Lars Gustafsson över alternativet till darwinismen. Hela Darwins idé är ju att naturen är avsiktslös. Antingen lever vi i en meningslös värld, det är Darwins, eller också i en värld som speglar någon avlägsen vilja. Och det är i så fall en fruktansvärd vilja.
Som sagt: vi lever i en meningslös värld eller i en meningsfull? Och om det till äventyrs vore en meningsfull värld (som flertalet amerikanska presidentkandidater tycks tro), hur fruktansvärd vore det inte? I själva verket är det intelligent att tvivla på Guds allmakt. Och ganska enfaldigt att tro på något annat. Om den gud som hittade på det darwinistiska urvalet för att utveckla medvetandet (vad nu det är) och intelligens i detta universum verkligen vore allsmäktig, skulle naturligtvis allt som hände i denna värld vara smärtsamt och ont.
Kanske har varje människa när det kommer till kritan sin egen Gud, grym eller vänlig, likgiltig eller fruktansvärd, och avsedd bara för den människan?
Vi ska aldrig glömma hur oerhört kort den skrivna, den överblickbara, historien är jämfört med alla hundratusentals år som föregått den.
----
Ebba Witt-Brattström sågar den svenska skolan. "Det som lockat mig till Finland är att här finns fortfarande kunskapsskolan kvar. I Sverige fungerar högskolorna regional-och arbetskraftspolitiskt, man gömmer undan en stor del av den unga generationen där, fast de inte vill studera och inte har några särskilda förutsättningar för akademiska studier. Nivån har sänkts så mycket att man inte kan tala om högskoleundervisning, det är någon slags kursverksamhet och jag är trött på det. Det system vi har i Sverige nu innebär någonting mittemellan, sloppy sloppy för alla. Det ger intryck av ett land som inte tror på sin framtid och inte satsar på sina
unga".
----
Bevara mitt förnuft
och låt mig andas fritt
i jordens egen luft
Mitt paradis är mitt
Från födelse till död
jag lever lugnt mitt liv
och lider ingen nöd
helt fjärran kyrkors kiv.
Instämmer med samtliga citerade.
SvaraRaderaAntar att den sista dikten är av bloggförfattaren själv...
Einar! Tack för kommentaren. Beträffande dikten måste jag, i all blygsamhet, medge att jag har del i dess upphov.
SvaraRaderaLäste med intresse om dina upplevelser i London. Ett fortsatt gott pensionärsliv tillönskas dig!