Alltid på en söndag

Ett fönster, en blommande gren
och det är nog:
Ingen blom utan jord.
Ingen jord utan rymd.
Ingen rymd utan blom.
(Gunnar Ekelöf)

Den som tvingar glädjen till sig,
förstör det bevingade livet;
men den som kysser glädjen i flykten,
lever i evighetens soluppgång.
(William Blake)

----

Mina svåraste ögonblick av bedrövelse, ja till och med misströstan, lämnar efter sig fruktbara fåror.
(Etty Hillesum)

Man kan inte göra oss något, man kan faktiskt inte göra oss något. Man kan göra det lite besvärligt för oss, man kan beröva oss materiella ting och en del yttre rörelsefrihet, men vi själva berövar oss våra bästa krafter genom vår felaktiga inställning. Genom att känna oss förföljda, förnedrade och förtryckta. Genom att hata. Genom stolthet, som bara är en täckmantel för rädsla. Man kan mycket väl vara sorgsen, djupt nedslagen över det som sker med oss, det är mänskligt och begripligt. Men vårt djupaste sår har vi själva tillfogat oss.
(Etty Hillesum)

----

Fundamentala föreningsband av den sort som gör en nation till en nation, håller på att upplösas, eller är redan borta. Den nya underklassen, som inte är en arbetarklass utan en klass av arbetslösa, håller på att försvinna under elitens horisont. Den är inte synlig. Det är inte bara så att klasskillnaderna vidgas med skrämmande hastighet. Det är också att de olika klasserna upphör att kommunicera. De upplever inte längre samhällslivet som en gemensam angelägenhet. Kan riksdagsmän och landstingsråd med månadslöner i hundratusenkronorsklassen ha någon som helst insikt i hur människorna faktiskt lever i Skinnskatteberg eller Åmål? Vad vet egentligen den nya partinominerade politiska klassen om sina väljare?
(Lars Gustafsson)

----

Vi tillbringar ungefär hälften av vår vakna tid, eller en tredjedel av vårt liv, med att fantisera. Vi dagdrömmer om det förflutna, om saker vi gjort eller borde ha gjort, vi bearbetar våra lyckade åtgärder och våra misslyckade. Vi dagdrömmer om vardagliga saker på jobbet, och om att hantera konflikter. Ibland blir dagdrömmarna mer intensiva, då om lyckliga slut och inte sällan om att våra värsta farhågor kan komma att besannas.

----

Hans Rosling är inte välsedd hos stimmen av domedagsprofeter. Rosling är något så ovanligt som en framtidsoptimist och en sådan kan ju inte tas på allvar. Allt är ju predestinerat till att gå åt helvete. När fakta skiljer sig från världsbilden blir fakta inte längre intressant. Det finns hopp för vår planet, envisas Hans Rosling med att predika för världens lyssnare och bevisar det med välunderbyggd statistik. Men budskapet är inte så populärt bland de styrande. Det är lättare att styra folk och ta ut ökade skatter och avgifter, med hjälp av verkliga eller uppdiktade hotbilder. För mediasektorn vore framtiden mörk om man inte kunde använda en hotfull framtid som en säljbar produkt.

----

Att börja tänka kan rubba de flesta övertygelser.