Summa sidvisningar

söndag 20 januari 2013

Alltid på en söndag

Den knubbiga skogshästen skyndade fram
tätt omsvärmad av sina bjällror.
En slags klingande vinterkröning,
en allsång av gyllene mässing.
Tamburiniskt hoppande i skumpatakt
gjorde de hästen stolt.
Granarna tungt lastade med snö
lyfte upp vinterns rike
till bländande renhet.
Vägen gick snörökig
från trave till trave
i famnvedsgömmenas skog.

(Harry Martinson)

-------

Scanning av hjärnan visar att ju mer "utmanande" prosa eller poesi man läser desto högre elektrisk aktivitet i hjärnan kan påvisas. Denna "tändning" av sinnet visar sig vara längre än den normala aktiviteten och flyttar hjärnans kapacitet till en högre växel. Forskning visar också att i synnerhet läsning av poesi ökar aktiviteten i den högra hjärnhalvan, ett område med "självbiografiskt minne", som hjälper läsaren att reflektera över och ompröva sina egna erfarenheter i ljuset av vad de läst. Det verkar som om läsning av klassikerna ger mer bestående resultat än läsning av så kallade självhjälpsböcker. Professor Philip Davis säger att seriös litteratur fungerar som en raket-booster för hjärnan. Forskningen visar att kraften i litteraturen förmår att flytta mentala väggar och skapa nya tankar, former och anslutningar.

Kom alltid ihåg! Livet är för kort för att läsa dåliga böcker.

-------

Ett bra liv beror i huvudsak på immateriella saker, som kärlek, vänskap, skönhet och dygder som kapitalismen inte kan skapa eller som går att köpa för pengar. Har man ett tillräckligt minimum av materiella varor, beror inte det goda livet av att kunna köpa mera. Det kapitalistiska samhällets mål är att få oss att tro att ett gott liv kräver mycket mer än ett minimum av materiella ting. Kapitalismen vill få oss att tro att ett gott liv främst är en fråga om att ackumulera så många materiella ägodelar som möjligt.
Det ironiska är att när vi uppnått materiellt överflöd har kapitalismen lämnat oss oförmögna till att njuta av överflödet. Kapitalismen i sig själv innehåller ett drag av ekonomisk omättlighet, en inneboende strävan efter att öka produktionen och vinster utan gräns. Kapitalismens moral är bristfällig så till vida att den resulterar i girighet och begär som tar oss bort från det goda livet. Den omättlighet som uppstår ger en känsla av att oavsett hur mycket jag har, drivs jag av en önskan av att vilja ha än mer. Om jag blir rik nog för att tillfredsställa alla mina gamla önskningar, utvecklar jag ständigt nya. Kapitalismens oändliga behov av att sälja mer och mer möts av vårt behov av att köpa mer och mer.
Men inget av detta förmår att hålla den illasinnade Ledan borta. För stunden kan vi hålla Ledan borta genom att begrava oss i prylar som anses oumbärliga, men så fort minsta tillfälle gives är Ledans fula tryne åter. Konsumismen kan aldrig lösa våra problem.
Hur ska vi kunna skapa en human kapitalism, och är det över huvud taget möjligt? Kommunismen har ju visat sig oförmögen till att leva upp till kapitalismens motpol. Vad återstår? Kanske en moderniserad form av blandekonomin?

-------

Ungdomens timmar försvinner
Ett andetag är vi vuxna och vet
att sen kommer stapplande
mot oss ålderdomen, som varar, varar
en evighet.

(Dario Bellezza, tolkning Ragnar Strömberg)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar