Nej, låt de lärde prata, lägg dig ner,
där rosor doftar och där solen ler.
Vårt liv är kort, och endast ett är säkert;
att vissna blommor aldrig blommar mer.
(Omar Khayyam)
----
Vi är inte mer än ett enkelt vindskydd för vårt inre bibliotek, vi är summan av alla ackumulerade böcker. Så småningom har dessa böcker gjort oss till vilka vi är, och de kan inte skiljas från oss utan att orsaka lidande.
(Pierre Bayard)
----
I bibliotekets bokstaplar....jag får det bestämda intrycket av att dessa miljontals volymer faktiskt kan innehålla hela den mänskliga erfarenheten; de gör inte en modell för, men av universum.
Det ligger en reduktiv fara i denna fantasi, för om världen kan komprimeras till ett bibliotek, så varför inte till en enda bok - varför inte till ett enda ord?
(Pierre Bayard)
----
Den mänskliga hjärnan börjar att arbeta så fort du föds och slutar aldrig förrän du ställer dig upp för att hålla ett offentligt tal.
(George Jessel)
----
I Dagboken 1973-1982 skriver Joyce Carol Oates om Augustinus: Avslutade Augustinius som jag nu inser att jag verkligen inte tycker om; tänker inte läsa om den. Den där historien med hans mor är helt enkelt för mycket - vilken löjlig och självgod människa! Oroar sig för att han varit alltför känslosam då han fällt en eller annan tår över den döda kvinnan. Vilken idioti! Och vilket vidrigt inflytande den "heliga" Augustinus måste haft på många i övrigt normala människor. Att konsekvent nedvärdera det mänskliga, att endast ge Gud äran för varje tilltalande drag, varje talang och varje fallenhet för godhet ... Verkligen en osund attityd. Om Augustinus mor var en god människa skyndar han sig att säga att hon naturligtvis inte var god i sig, utan bara genom Gud, tack vare Guds välsignelse. Alltså tillskrivs allting denne upphöjde och icke mänsklige Gud, och allt som förblir mänskligt är "syndigt" och "materiellt". Jag hatar sådana perversa individer. Jag förstår verkligen varför Nietzsche blev omedgörlig i fråga om detta ämne.
Även om vi kanske lever under Västerlandets nedgång, under det Amerikanska rikets sista dagar, kan jag inte uppriktigt påstå att någon annan tidsålder varit överlägsen. Inte alls. Detta är den öppnaste, den mest äventyrliga, mest spännande epoken, och den friskaste dessutom, vad än de som kritiserar vår kultur säger. De är romantiker, de är vilseledda. Att ha levat under någon annan tid i historien, i synnerhet som kvinna - tanken är ohygglig.
----
Den tänkande mår illa redan på morgonen.
(Thomas Bernhard)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar