Alltid på en söndag

Resignation

Håll dina tankar borta från allt som är förbi:
att grubbla på det förflutna väcker bara saknad.
Håll dina tankar borta från vad som händer härnäst:
att grubbla över framtiden fyller en med fruktan.
Bättre att sitta om dagen som en säck i sin stol,
bättre att ligga om natten som en sten i sin bädd.
När maten kommer, så håll munnen uppspärrad.
När sömnen kommer, lägg ihop dina ögon.

(Po Chy-yi, övers. Per Erik Wahlund)

----

Essäisten, lyrikern, teaterkritikern, översättaren mm, Per Erik Wahlund (1923-2009), är ofta en något förbisedd författare. Hans lärdomsrika och stilistiskt lysande essäer är ett bevis för att det går att förmedla kulturella ämnen på ett lättsmält och behagligt, för att inte säga njutningsfullt sätt. Med sin vänliga spiritualitet, sin okynniga retsamhet och sin vårdade stil, erbjuder Per Erik Wahlund ett angenämt ressällskap - på resor i sinnevärlden eller under utflykten hemma i läsevrån.
Ur en av Wahlunds tidiga böcker, "Resesällskap" utgiven 1956, följer vi här honom under vårvandring i Helsingfors:

En vårvandring i Helsingfors bör avslutas på Salutorget, helst en lördagsmorgon innan trängseln blivit outhärdlig men antalet undfångna knuffar ändå ger en antydan om vad som väntar senare uppstigna torgbesökare. Här kan man gå från stånd till stånd och studera den finländska kvinnan då hon är som resolutast. Gummorna som räfsar fjolårslöv i Esplanaden och vänder ohöviskt bakar åt Runeberg är ofta praktexemplar, men mot fiskmånglerskorna  vid Kolerabassängen står de sig slätt. Juho Rissanen kunde ha porträtterat en efter en, där de står med blod och fiskfjäll upp till armbågarna och spänner ögonen i hugade spekulanter under en upprullad stickmössa.
Framför dem breder nattens fångster ut sig i isade lådor: blanklax och gädda, sik, braxen, lake, småabborre - och strömming, strömming, strömming. En träklubba eller vanlig hammare för bedövning av någon särskilt livskraftig gädda hör till standardutrustningen; här behöver ingen misstänksam kund förstulet peta upp gällocken för att få veta om fisken är nyfångad. För övrigt har kunden mycket litet att säga till om; ber man om ett kilo flundra och affärskvinnan väger upp det dubbla på betsmanet, lönar det sig inte att protestera. "Nå, ta dem nu bara, det är så sällsynt fisk. Int´ väger jag gärna om heller." Man ta lydigt emot paketet, inslaget i ett nummer av Nya Pressen eller Ilta Sanomat, glömmer i häpenheten att försöka pruta och hoppas väl möta en katt eller ännu hellre en säl på hemvägen, ty visst är det synd på så rar plattfisk.
Ovanför fiskstånden, hos blomster-och grönsakshandlarna, har våren slagit ut hela sin färgsprakande solfjäder. Runt Havis Amandas kyska nakenhet, där ungar i trekvartsstrumpor rider barbacka på bronssälarna, hotar kärrorna att sprängas av tulpaner och växthusdrivet björkris. Trädgårdsmästarna bjuder ut rädisor, rabarber och färsk gurka - a´500 mark kilot - och en marketenterska häller upp amerikanskt burkkaffe ur en panna, så omvirad med tidningspapper och ylleschalar att den liknar ett ofantligt kålhuvud; på andra ställen frestas de kapitalstarka av trasmattor, spånkorgar och handbundna borstar av alla upptänkliga fasoner. Och så är det bastuborstarna - symbolen för Nordens ädlaste badkultur, för den samfällda ångheta lördagsritualen. Man väger dem i handen, skakar dem lätt för kontrollens skull - löven ska sitta kvar, annars är de oskickligt torkade - och inandas den oförlikneliga doften av konserverad sommar.
Under tiden tilltar trängseln oavlåtligt. Måsarna skriar, i fonden blänker Uspenskikatedralens förgyllda lökkupoler, och på den alldeles klara himlen svävar vårmånen som ett litet blekt och udda moln. Allt efter som dagen förlänger sina skuggor skall den öka i ljusstyrka, och den som tar sin skymningspromenad genom Brunnsparken kommer att se hur vattnet glittrar som ett mörtstim mellan Blekholmarna och Sveaborg.