Alltid på en söndag

Sommarasterisk

Ändå har det varit
som nu:
klar kväll och julis hage
gles och sval och skogsro,
några ljusa kantareller
där jag trodde visset björklöv -
och jag ensam viskande citat, men
vinden
asp och vind - det vackraste viskade
citatet -

(Sten Hagliden)

----

Att skriva ner sina tankar är nödvändigt men också skadligt. Det leder till excentricitet, narcissism och bevarar det man borde släppa taget om. Å andra sidan, dessa anteckningar itensifierar  det inre livet, som outtalat glider mellan fingrarna.

Ingen säger längre att han skriver dikter, artiklar eller essäer. Alla skriver texter. Och det är precis vad som kommer ut. Texter.

Mina dikter är mer min tystnad än mitt tal. Ljud behövs bara för att presentera de olika skikten av tystnad.

Poesi är en föraning om sanningen.

Musik lär oss tidens gång. Den ger värdet av ett ögonblick genom att ge det ögonblicket värde. Och den passera. Den är inte rädd för att gå.

Människor kan bara öppna upp sig för korta stunder, som blixtar. I bland krävs bara ett enda ord. Det behöver inte nödvändigtvis vara som att hälla ut en tidvattenflod. Det finns små ord, enkla, överraskande, kanske förklädda. Man måste vara lyhörd för dem.

Anna Kamienska (1920-1986) var en polsk poet, författare, essäist, översättare och litteraturkritiker. Klippen ovan är ur hennes "Notebook", som inte så lite påminner om Fernando Pessoa´s "Orons bok".

----

Det finns, har varit och kommer alltid att vara en viss grupp av människor som ger inspiration. De består av alla dem som medvetet har valt sin kallelse och utför sitt jobb med kärlek och fantasi. De kan omfatta läkare, lärare, trädgårdsmästare, jag skulle kunna räkna upp hundratals fler yrken. Deras arbete blir ett kontinuerligt äventyr så länge de lyckas upptäcka nya utmaningar i det. Svårigheter och motgångar dämpar aldrig deras nyfikenhet. En svärm av nya frågor dyker ständigt upp från alla problem de löser. Oavsett inspiration föds det alltid ur ett kontinuerligt "Jag vet inte".
(Wislawa Szymborska)

----

Analfabeter under detta århundradet kommer inte att vara de som inte kan läsa och skriva, utan de som inte kan lära sig att lära om.
(Alvin Toffler)