Och det är sommar och det är natt,
och vinden viskar bland träden.
Blott halv är månen på fästet satt,
och blåklint blommar bland säden.
(Ernst Josephson)
----
Tro du dig ha funnit Sanningen?
Se då ut i världsrymden!
Vad finns då kvar av det du trodde dig ha funnit?
Rader av obesvarade frågor
i ett oändligt, tigande universum.
----
Stanley Kubrick har filosoferat över vår ensamhet i kosmos:
Om människan verkligen satte sig tillbaka och tänkte på sitt förestående frånfälle och sin skräckinjagande obetydlighet och ensamhet i kosmos, skulle hon säkert bli galen eller duka under för en bedövande känsla av meningslöshet. Varför, kan hon fråga sig själv, bör man bry sig om att skriva en stor symfoni, eller att sträva efter att hålla sig levande, eller att ens älska en annan, när man inte är mer än en tillfällig mikrob på ett dammkorn virvlande genom ett ofattbart oändligt universum?
Det mest skrämmande faktum om universum är inte att det är fientligt, utan att det är likgiltigt. Men med en medvetenhet om livets meningslöshet, kan man skapa en ny känsla av mening och bekräftelse. Kanske går det inte att uppnå samma rena känsla av förundran som den man föddes med, men man kan forma sin existens till att få en verklig mening och ett självförverkligande. I det stora mörkret måste vi själva skapa vårt eget ljus.
----
De flesta är väl överens om att språket är kanske det viktigaste verktyget för vårt tänkande. Hur kommer den pågående uttunningen och fraseringen av språket att påverka förmågan att tänka och resonera? Risken finns att vi får individer som är lätta att styra. Är detta kanske ett politiskt mål i sig?
----
Utan rätt karaktär och inriktning, utan en känsla av plikt, utan en föreställning om vad man bör göra och hur man behandlar sina medmänniskor - utan en god vilja - är lycka bara ett djuriskt sinnestillstånd. (Immanuel Kant)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar