söndag 16 september 2012
söndag 9 september 2012
Alltid på en söndag
Tiden går inte
den blir stående
på stället
väntar
ser sig lite omkring
och visslar
Så vänder den sig kanske
och går tillbaka
När den till slut kommer
är det nästan alltid
för sent
Det verkliga livet, det enda
som efterlämnar något spår
skapas av stillhet.
(Nina Malinovski, övers Thomas Nydahl)
-----
Barbro Lindgrens senaste bok "Även en ihålig nöt vill bli knäckt" betecknas som en tankebok. Monika Tunbäck-Hanson har läst den och skriver i G-P:"Med ålderdomen nafsande i hälarna läser hon filosoferna på kvällarna och ´deras tillkrånglade förklaringar om alltings obegripligheter.´Känner igen sig eller inte, prövar sina tankar mot deras. På dagarna vandrar hon och hunden Mimmi runt på Öland, genom byn och över markerna. Hon räddar skalbaggar och flugor som fastnat i spindelnäten, tittar på Svens hästar, kommenterar naturens härligheter, medan månaderna går från februari till november och Khadaffi sprider död över sitt land. Skenbart enkelt blandas vardagligheter med livsfrågor, de som handlar om livet och döden och allt däremellan. Tycker ibland att hon har lite av samma underfundiga humor som poeten Bengt Berg. Hon slutar boken med:´Inte förrän nu har jag förstått hur fullständigt obegripligt allting egentligen är. Men jag är inte ensam. Filosoferna följer tätt i mina spår - eller rättare sagt, jag i deras.´
Det är väldigt roligt att i Barbro Lindgrens sällskap inte begripa. Känns nästan som jag blir aningen klokare av det."
-----
De traditionella medierna är helägda och manipulerade av den styrande eliten. Ett minskande antal människor tror fortfarande på vad de hör av det som kommer från media, som om det vore ett evangelium. Detta även när de redan accepterat att medierna är köpta och styrda av elitens styrenheter. Att erkänna att medierna inte är annat än propagandamaskiner och en form av tankekontroll, är de första stegen mot att kunna kritiskt tänka bortom mediernas konforma meddelanden.
Det är viktigt att förstå och inse att vi är alla mer eller mindre indoktrinerade och hypnotiserade. De idéer vi hyser är sällan våra egna. Ingen av oss är född "vaken", men vi har alla möjligheten lära oss att se. Den styrande eliten har två mål: makt och kontroll. Detta gäller nationellt såväl som globalt. Det viktigaste verktyget som makten använder är lögnen.
-----
Det spamm som kallas underhållning på tv är en hädelse, en grav förolämpning mot det mänskliga intellektet.
-----
Efter alla filosofiska och teologiska spetsfundigheter kommer man till en punkt där det bara återstår en slutsats: Vi har bara ett liv - gör det bästa av det!
-----
Dogmer - religiösa, politiska, vetenskapliga - uppstår ur den felaktiga tron att tanken kan omfatta verklighet och sanning. Dogmer är kollektiva konceptuella fängelser. Det märkliga är att människor älskar sina fängelseceller eftersom de ger dem en känsla av trygghet och en falsk känsla av att "Jag vet". (Eckhart Tolle)
-----
Inriktningen i Europa att se Lissabonfördraget som en demokratisk höjdpunkt känns som ett ovärdigt falskspel. Detta fördrag innebär i klarspråk att alla viktiga beslut framöver kommer att fattas av en ej folkvald byråkrati, oåtkomlig för medborgarna som tvingas att leva efter besluten. Europa närmar sig den gräns vars överskridande ger oss en fullt utvecklad diktatur.
-----
Med lyckan är det konstigt. Den uppenbarar sig när du inte söker den eller anstränger dig för att vara lycklig. Då finns den där oväntad och du upptäcker skönheten i att vara. (Krishnamurti)
-----
Stephen Hawking: Vi måste dra en skarp linje mellan användningen av Gud som en metafor och tron på en allvetande skapare vars händer format kosmos.
-----
Kristendomens grundideologi härleder sig från assyrisk och sumerisk tro.
-----
En av de allvarligaste förändringarna i Sverige under de senaste decennierna menar jag är den praktiska inskränkningen av yttrandefriheten. Särskilt inom vissa områden gäller det att vakta sin tunga. Håller du inte med, så håller du i alla fall käft om du vet ditt eget bästa. (Helena Edlund, präst i Sv kyrkan)
-----
Långvarig stress får hjärnan att krympa (källa: Nature Medicine). Kommer vårt nuvarande höghastighetssamhälle att krympa våra hjärnor? Med tanke på hur vissa människor idag beter sig kan man befara att processen redan är långt framskriden.
den blir stående
på stället
väntar
ser sig lite omkring
och visslar
Så vänder den sig kanske
och går tillbaka
När den till slut kommer
är det nästan alltid
för sent
Det verkliga livet, det enda
som efterlämnar något spår
skapas av stillhet.
(Nina Malinovski, övers Thomas Nydahl)
-----
Barbro Lindgrens senaste bok "Även en ihålig nöt vill bli knäckt" betecknas som en tankebok. Monika Tunbäck-Hanson har läst den och skriver i G-P:"Med ålderdomen nafsande i hälarna läser hon filosoferna på kvällarna och ´deras tillkrånglade förklaringar om alltings obegripligheter.´Känner igen sig eller inte, prövar sina tankar mot deras. På dagarna vandrar hon och hunden Mimmi runt på Öland, genom byn och över markerna. Hon räddar skalbaggar och flugor som fastnat i spindelnäten, tittar på Svens hästar, kommenterar naturens härligheter, medan månaderna går från februari till november och Khadaffi sprider död över sitt land. Skenbart enkelt blandas vardagligheter med livsfrågor, de som handlar om livet och döden och allt däremellan. Tycker ibland att hon har lite av samma underfundiga humor som poeten Bengt Berg. Hon slutar boken med:´Inte förrän nu har jag förstått hur fullständigt obegripligt allting egentligen är. Men jag är inte ensam. Filosoferna följer tätt i mina spår - eller rättare sagt, jag i deras.´
Det är väldigt roligt att i Barbro Lindgrens sällskap inte begripa. Känns nästan som jag blir aningen klokare av det."
-----
De traditionella medierna är helägda och manipulerade av den styrande eliten. Ett minskande antal människor tror fortfarande på vad de hör av det som kommer från media, som om det vore ett evangelium. Detta även när de redan accepterat att medierna är köpta och styrda av elitens styrenheter. Att erkänna att medierna inte är annat än propagandamaskiner och en form av tankekontroll, är de första stegen mot att kunna kritiskt tänka bortom mediernas konforma meddelanden.
Det är viktigt att förstå och inse att vi är alla mer eller mindre indoktrinerade och hypnotiserade. De idéer vi hyser är sällan våra egna. Ingen av oss är född "vaken", men vi har alla möjligheten lära oss att se. Den styrande eliten har två mål: makt och kontroll. Detta gäller nationellt såväl som globalt. Det viktigaste verktyget som makten använder är lögnen.
-----
Det spamm som kallas underhållning på tv är en hädelse, en grav förolämpning mot det mänskliga intellektet.
-----
Efter alla filosofiska och teologiska spetsfundigheter kommer man till en punkt där det bara återstår en slutsats: Vi har bara ett liv - gör det bästa av det!
-----
Dogmer - religiösa, politiska, vetenskapliga - uppstår ur den felaktiga tron att tanken kan omfatta verklighet och sanning. Dogmer är kollektiva konceptuella fängelser. Det märkliga är att människor älskar sina fängelseceller eftersom de ger dem en känsla av trygghet och en falsk känsla av att "Jag vet". (Eckhart Tolle)
-----
Inriktningen i Europa att se Lissabonfördraget som en demokratisk höjdpunkt känns som ett ovärdigt falskspel. Detta fördrag innebär i klarspråk att alla viktiga beslut framöver kommer att fattas av en ej folkvald byråkrati, oåtkomlig för medborgarna som tvingas att leva efter besluten. Europa närmar sig den gräns vars överskridande ger oss en fullt utvecklad diktatur.
-----
Med lyckan är det konstigt. Den uppenbarar sig när du inte söker den eller anstränger dig för att vara lycklig. Då finns den där oväntad och du upptäcker skönheten i att vara. (Krishnamurti)
-----
Stephen Hawking: Vi måste dra en skarp linje mellan användningen av Gud som en metafor och tron på en allvetande skapare vars händer format kosmos.
-----
Kristendomens grundideologi härleder sig från assyrisk och sumerisk tro.
-----
En av de allvarligaste förändringarna i Sverige under de senaste decennierna menar jag är den praktiska inskränkningen av yttrandefriheten. Särskilt inom vissa områden gäller det att vakta sin tunga. Håller du inte med, så håller du i alla fall käft om du vet ditt eget bästa. (Helena Edlund, präst i Sv kyrkan)
-----
Långvarig stress får hjärnan att krympa (källa: Nature Medicine). Kommer vårt nuvarande höghastighetssamhälle att krympa våra hjärnor? Med tanke på hur vissa människor idag beter sig kan man befara att processen redan är långt framskriden.
söndag 2 september 2012
Alltid på en söndag
Svalan har farit och starens flockar
samlas till långfärd söder ut.
Frötung står solrosen kvar och bockar,
sänkande stängeln till stum salut.
Men liksom lack blänker rönnens druva
klar emot himmelens blacka blå
till dess septembers kväll tar sin luva,
luvan av dis och dimma på.
(Gabriel Jönsson)
-----
Av universum är 96 procent okänt och kommer förmodligen aldrig att bli känt. Upptäckten nyligen av den så kallade Higginspartikeln förstärker bara vår obetydlighet som människa i ett oändligt universum - en liten kolbaserad organism som finns här för ett kort ögonblick på en liten planet i ett universum vars gränser ingen känner. En planet som inte är mer än ett dammkorn i vinden, helt oviktig i universums mörka vidsträckthet i tid och rum.
Det anstår oss att detta korta ögonblick vi förunnas att leva ta vara på livet, inte förslösa den dyrbara tiden med att titta på fördummande tv-program. Livets mening måste vi själva skapa. Att förstå allt är inte lika viktigt som hur vi lever våra liv. Vi får inte falla i fällan som innebär att vi gör metafysik av det vi inte begriper. Det är att förenkla, att ge upp.
José Saramago skrev några tänkvärda rader:"Gud är tystnaden i universum och människan är det rop som ger mening åt denna tystnad".
-----
Kelan Malik skriver på sin blogg:"När vi en gång ger upp rätten att förolämpa eller häda, när vi accepterar idén om ett heligt rum, vare sig det är religiöst eller sekulärt, så undergräver vi vår förmåga att trotsa makthavarna. Människor, som Salman Rushdie har uttryckt det,´formar sin framtid genom att argumentera och utmana och säga det osägbara; inte genom att böja knä för vare sig gudar eller människor´."
-----
Om några månader kan USA:s president heta Mitt Romney, en djupt troende mormon. Till sin vicepresident har han utsett en djupt troende katolik. Borde man bäva inför vad denna duo kan hitta på? Oroande är det i varje fall när religionen får allt större inflytande bland världens länder. Allt är bäddat för allvarliga motsättningar mellan USA/Israel och de islamstyrda länderna.
-----
Thomas Jefferson: Yttrandefriheten kan aldrig begränsas. Den kan bara förloras.
-----
Ur Joyce Carol Oates "Dagbok 1973-1982":
Konstigt, faktiskt irriterande, att tänka sig att "skönhet" i naturen endast är till för oss; bara för det mänskliga ögat. Utan vårt medvetande skulle den inte existera. För även om fåglarna och andra djur "ser" varandra, tror jag inte att de "ser" skönhet. Och hur är det med en del blötdjur, som bildar utomordentligt vackra skal som de själva aldrig ser, eftersom de inte har några ögon; hur i all världen ska man förstå ett sådant fenomen...?
...En sorglig känsla av att tiden går. En timme och sedan en till och ytterligare en. Nu upplever jag det till sist; hur det är att vara dödlig.
Tänk så lugnt och stilla och omärkligt de verkligen betydelsefulla händelserna i våra liv sker.... Och det är därför som vi ständigt felbedömer varandra. Det är därför som vi inte har någon aning om en annan människas inre (och viktigaste) väsen.
... Att bli äldre. Att bli gammal. Jag misstänker faktiskt, om jag ska döma efter mig själv, att ingen egentligen, hur intelligent han eller hon är, väntar sig det. Eller riktigt kan fatta det. Naturligtvis vet alla att hans eller hennes ansikte kommer att åldras ... det kommer att dyka upp, det måste dyka upp rynkor, linjer, trista påsar ... men väntar vi oss egentligen dem? Kan vi ta det till oss?
Ingenting spelar någon roll när det är inom räckhåll, när det handlar om livets vardaglighet; jag menar, det spelar inte så stor roll att man dokumenterar det. Men när det väl är borta kommer det att verka ovärderligt i minnet. Därför måste jag dokumentera de där sakerna, jag måste skriva ner allt ...
samlas till långfärd söder ut.
Frötung står solrosen kvar och bockar,
sänkande stängeln till stum salut.
Men liksom lack blänker rönnens druva
klar emot himmelens blacka blå
till dess septembers kväll tar sin luva,
luvan av dis och dimma på.
(Gabriel Jönsson)
-----
Av universum är 96 procent okänt och kommer förmodligen aldrig att bli känt. Upptäckten nyligen av den så kallade Higginspartikeln förstärker bara vår obetydlighet som människa i ett oändligt universum - en liten kolbaserad organism som finns här för ett kort ögonblick på en liten planet i ett universum vars gränser ingen känner. En planet som inte är mer än ett dammkorn i vinden, helt oviktig i universums mörka vidsträckthet i tid och rum.
Det anstår oss att detta korta ögonblick vi förunnas att leva ta vara på livet, inte förslösa den dyrbara tiden med att titta på fördummande tv-program. Livets mening måste vi själva skapa. Att förstå allt är inte lika viktigt som hur vi lever våra liv. Vi får inte falla i fällan som innebär att vi gör metafysik av det vi inte begriper. Det är att förenkla, att ge upp.
José Saramago skrev några tänkvärda rader:"Gud är tystnaden i universum och människan är det rop som ger mening åt denna tystnad".
-----
Kelan Malik skriver på sin blogg:"När vi en gång ger upp rätten att förolämpa eller häda, när vi accepterar idén om ett heligt rum, vare sig det är religiöst eller sekulärt, så undergräver vi vår förmåga att trotsa makthavarna. Människor, som Salman Rushdie har uttryckt det,´formar sin framtid genom att argumentera och utmana och säga det osägbara; inte genom att böja knä för vare sig gudar eller människor´."
-----
Om några månader kan USA:s president heta Mitt Romney, en djupt troende mormon. Till sin vicepresident har han utsett en djupt troende katolik. Borde man bäva inför vad denna duo kan hitta på? Oroande är det i varje fall när religionen får allt större inflytande bland världens länder. Allt är bäddat för allvarliga motsättningar mellan USA/Israel och de islamstyrda länderna.
-----
Thomas Jefferson: Yttrandefriheten kan aldrig begränsas. Den kan bara förloras.
-----
Ur Joyce Carol Oates "Dagbok 1973-1982":
Konstigt, faktiskt irriterande, att tänka sig att "skönhet" i naturen endast är till för oss; bara för det mänskliga ögat. Utan vårt medvetande skulle den inte existera. För även om fåglarna och andra djur "ser" varandra, tror jag inte att de "ser" skönhet. Och hur är det med en del blötdjur, som bildar utomordentligt vackra skal som de själva aldrig ser, eftersom de inte har några ögon; hur i all världen ska man förstå ett sådant fenomen...?
...En sorglig känsla av att tiden går. En timme och sedan en till och ytterligare en. Nu upplever jag det till sist; hur det är att vara dödlig.
Tänk så lugnt och stilla och omärkligt de verkligen betydelsefulla händelserna i våra liv sker.... Och det är därför som vi ständigt felbedömer varandra. Det är därför som vi inte har någon aning om en annan människas inre (och viktigaste) väsen.
... Att bli äldre. Att bli gammal. Jag misstänker faktiskt, om jag ska döma efter mig själv, att ingen egentligen, hur intelligent han eller hon är, väntar sig det. Eller riktigt kan fatta det. Naturligtvis vet alla att hans eller hennes ansikte kommer att åldras ... det kommer att dyka upp, det måste dyka upp rynkor, linjer, trista påsar ... men väntar vi oss egentligen dem? Kan vi ta det till oss?
Ingenting spelar någon roll när det är inom räckhåll, när det handlar om livets vardaglighet; jag menar, det spelar inte så stor roll att man dokumenterar det. Men när det väl är borta kommer det att verka ovärderligt i minnet. Därför måste jag dokumentera de där sakerna, jag måste skriva ner allt ...
söndag 26 augusti 2012
Alltid på en söndag
Klamra sig fast vid livet
eller att släppa taget.
Det är det som gäller.
Gunnar Ekelöf skrev:
Att falla är bot för svindel
Att falla vore bot för svindel
och svindeln vore bot för skräcken
för den som kunde falla...
(Kring madrasserade rop
i fjärran slår tystnaden
tillsamman och sluter sig
som vore den ett vatten).
Man kommer till en punkt i livet då insikten uppenbarar hur få egentligen de återstående dagarna kan vara. Då kan det vara lätt att gripas av missmod och låta sig sjunka ned i dess sugande träsk.
Rilke kallar det svårmod, men han såg inte enbart negativt på denna känslan utan menade som han här uttrycker det:
Stäng aldrig ute något som helst oroande,
något svårmod från ditt liv.
Ty du vet inte hur dessa tillstånd
arbetar med dig.
Om svårmodet skrev Maria Wine:
Det krävs styrka att leva med och överleva
det ständigt återkommande svårmodet
att bevara samförstånd med det
men också att hålla det på avstånd
att med din lust till fortsatt liv
bekämpa din lust att ge upp
att kunna vara som en långsamt döende fågel
och ändå in i det sista glädjas åt
sina vingars lust att flyga.
Är det inte så att det är tidens begränsning som får oss att inse dess djup?
Kenko Yoshida skrev redan år 1330:
Om vi hade ett evigt liv... skulle människan knappast beklaga sakernas tillstånd. Livets skönhet ligger i dess obeständighet. Människan lever längst av allt levande... och varje år som levts i frid verkar mycket långt. Men för dem som älskar världen skulle tusen år kunna blekna bort som en enda natts dröm.
Det är både naturligt och nödvändigt att man mitt i livet reflekterar över hur man vill använda resten av livet. C G Jung skrev:"Vad de som åldras borde veta är att deras liv inte längre stiger och utvidgar sig utan att tvärtom en inre obönhörlig process framtvingar en förminskande och sammanträngande av livet. För den som är ung är det nära nog en synd, eller åtminstone en fara, att vara för mycket upptagen av sig själv. Men för den som åldras är det en plikt och en nödvändighet att ägna sitt jag noggrann uppmärksamhet. Sedan solen förslösat sin rikedom av ljus över världen drar den in sina strålar - liksom för att upplysa sig själv."
Själv menar jag att det finns många sätt att bekämpa missmodet eller svårmodet. Musiken, poesin och den goda litteraturen har varit mig till stor hjälp. Men ytterst måste man ha klart för sig att tiden är orubblig. Den är också vilseledande, oförstående - oförsonlig.
eller att släppa taget.
Det är det som gäller.
Gunnar Ekelöf skrev:
Att falla är bot för svindel
Att falla vore bot för svindel
och svindeln vore bot för skräcken
för den som kunde falla...
(Kring madrasserade rop
i fjärran slår tystnaden
tillsamman och sluter sig
som vore den ett vatten).
Man kommer till en punkt i livet då insikten uppenbarar hur få egentligen de återstående dagarna kan vara. Då kan det vara lätt att gripas av missmod och låta sig sjunka ned i dess sugande träsk.
Rilke kallar det svårmod, men han såg inte enbart negativt på denna känslan utan menade som han här uttrycker det:
Stäng aldrig ute något som helst oroande,
något svårmod från ditt liv.
Ty du vet inte hur dessa tillstånd
arbetar med dig.
Om svårmodet skrev Maria Wine:
Det krävs styrka att leva med och överleva
det ständigt återkommande svårmodet
att bevara samförstånd med det
men också att hålla det på avstånd
att med din lust till fortsatt liv
bekämpa din lust att ge upp
att kunna vara som en långsamt döende fågel
och ändå in i det sista glädjas åt
sina vingars lust att flyga.
Är det inte så att det är tidens begränsning som får oss att inse dess djup?
Kenko Yoshida skrev redan år 1330:
Om vi hade ett evigt liv... skulle människan knappast beklaga sakernas tillstånd. Livets skönhet ligger i dess obeständighet. Människan lever längst av allt levande... och varje år som levts i frid verkar mycket långt. Men för dem som älskar världen skulle tusen år kunna blekna bort som en enda natts dröm.
Det är både naturligt och nödvändigt att man mitt i livet reflekterar över hur man vill använda resten av livet. C G Jung skrev:"Vad de som åldras borde veta är att deras liv inte längre stiger och utvidgar sig utan att tvärtom en inre obönhörlig process framtvingar en förminskande och sammanträngande av livet. För den som är ung är det nära nog en synd, eller åtminstone en fara, att vara för mycket upptagen av sig själv. Men för den som åldras är det en plikt och en nödvändighet att ägna sitt jag noggrann uppmärksamhet. Sedan solen förslösat sin rikedom av ljus över världen drar den in sina strålar - liksom för att upplysa sig själv."
Själv menar jag att det finns många sätt att bekämpa missmodet eller svårmodet. Musiken, poesin och den goda litteraturen har varit mig till stor hjälp. Men ytterst måste man ha klart för sig att tiden är orubblig. Den är också vilseledande, oförstående - oförsonlig.
söndag 19 augusti 2012
Alltid på en söndag
Hur underbar är inte världen
bakom denna mörka slöja
som skymmer min syn.
Hur längtar jag inte till världen
när jag ännu ser den, glimtvis.
Hur underbara är inte ögonblicken
de korta och sällsynta
när slöjan varsamt
lyfts från mitt ansikte.
(Ingrid Arvidsson)
-----
Det som man inte alls vet vad det är kan ofta vara det man behöver hitta, och för att hitta det behöver man gå vilse. Att aldrig gå vilse är att inte leva.
(Rebecca Solnit)
-----
Det olevda livet är inte värt någon uppmärksamhet.
Vetenskapen har aldrig lett vägen till någon religion.
-----
Jag tror att läsning och skrivning är de mest närande formerna av meditation som någon hittills har hittat. Genom att läsa böcker av de mest intressanta personerna genom historien, mediterar vi med våra egna sinnen och författarnas också. Det är för mig ett mirakel.
(Kurt Vonnegut)
------
Livets mening är något man själv får tillskapa.
Det kan vara svårt att överge en illusion även om man är medveten om att det är en illusion.
Det glimmar till för ett ögonblick, bara för att släckas, det kallas livet.
I går är bara en dröm och i morgon är bara en vision, men det är idag vi lever.
-----
Religiöst troende personer säger ofta till den ej troende att han/hon lever i en tråkig, kall vetenskaplig värld. Detta är inte sant. Den ej troende lever i en rik värld med konst, musik, litteratur, teater, naturens storslagenhet, matematik, filosofi, kärlek, sexualitet, kosmos, vänskap, historia, vetenskap, fantasi, drömmar, osv.
Brist på tron på någon gud medför inte nödvändigtvis en brist på tron på det som är vackert och meningsfullt.
-----
Fråga dig inte själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som gör dig levande, och gör det, eftersom världen behöver människor som är levande.
Så länge någon kommer ihåg vem du var, vad du stod för, kommer du aldrig att dö.
-----
Vi kan inte lösa problemen med samma tänkande som vi använde när vi skapade dem.
(Albert Einstein)
"Bibeln är för mig en samling hederliga men ändå primitiva och ganska barnsliga legender. För mig är den judiska religionen, som alla andra religioner, en inkarnation av de mest barnsliga vidskepelser." Så skrev Albert Einstein i ett brev till Eric Gutkind, Princeton, strax före sin död.
Detta brev har vållat stor förargelse bland religiösa apologeter, som länge betraktat Albert Einstein som en av sina egna. Einstein visade ju ofta en förtjusning för att använda "Gud" som en poetisk metafor, t ex "Gud spelar inte tärning". Många andra som personligen kände Einstein har alltid hävdat att han var ateist, vilket nu genom brevet till Gutkind besannats.
bakom denna mörka slöja
som skymmer min syn.
Hur längtar jag inte till världen
när jag ännu ser den, glimtvis.
Hur underbara är inte ögonblicken
de korta och sällsynta
när slöjan varsamt
lyfts från mitt ansikte.
(Ingrid Arvidsson)
-----
Det som man inte alls vet vad det är kan ofta vara det man behöver hitta, och för att hitta det behöver man gå vilse. Att aldrig gå vilse är att inte leva.
(Rebecca Solnit)
-----
Det olevda livet är inte värt någon uppmärksamhet.
Vetenskapen har aldrig lett vägen till någon religion.
-----
Jag tror att läsning och skrivning är de mest närande formerna av meditation som någon hittills har hittat. Genom att läsa böcker av de mest intressanta personerna genom historien, mediterar vi med våra egna sinnen och författarnas också. Det är för mig ett mirakel.
(Kurt Vonnegut)
------
Livets mening är något man själv får tillskapa.
Det kan vara svårt att överge en illusion även om man är medveten om att det är en illusion.
Det glimmar till för ett ögonblick, bara för att släckas, det kallas livet.
I går är bara en dröm och i morgon är bara en vision, men det är idag vi lever.
-----
Religiöst troende personer säger ofta till den ej troende att han/hon lever i en tråkig, kall vetenskaplig värld. Detta är inte sant. Den ej troende lever i en rik värld med konst, musik, litteratur, teater, naturens storslagenhet, matematik, filosofi, kärlek, sexualitet, kosmos, vänskap, historia, vetenskap, fantasi, drömmar, osv.
Brist på tron på någon gud medför inte nödvändigtvis en brist på tron på det som är vackert och meningsfullt.
-----
Fråga dig inte själv vad världen behöver. Fråga dig själv vad som gör dig levande, och gör det, eftersom världen behöver människor som är levande.
Så länge någon kommer ihåg vem du var, vad du stod för, kommer du aldrig att dö.
-----
Vi kan inte lösa problemen med samma tänkande som vi använde när vi skapade dem.
(Albert Einstein)
"Bibeln är för mig en samling hederliga men ändå primitiva och ganska barnsliga legender. För mig är den judiska religionen, som alla andra religioner, en inkarnation av de mest barnsliga vidskepelser." Så skrev Albert Einstein i ett brev till Eric Gutkind, Princeton, strax före sin död.
Detta brev har vållat stor förargelse bland religiösa apologeter, som länge betraktat Albert Einstein som en av sina egna. Einstein visade ju ofta en förtjusning för att använda "Gud" som en poetisk metafor, t ex "Gud spelar inte tärning". Många andra som personligen kände Einstein har alltid hävdat att han var ateist, vilket nu genom brevet till Gutkind besannats.
söndag 12 augusti 2012
Alltid på en söndag
Augusti
Lätt med kinesisk pensel
skriver i strömolnens drift
mästarens pensel
sin skrift.
Gåtfulla tecken jagar
över en blekgrå glasyr.
Sensommardagar
flyr.
(Karl Asplund)
-----
Tomas Tranströmers religiositet, som inte sällan framskymtar i hans diktning, är något som han i intervjuer inte varit så villig att tala om. Om hans Gudsbild vet vi inte så mycket. I ett brev till Robert Bly daterat den 19 jan.(73) skriver Tranströmer:"Jag har ibland en känsla av att jag har en plikt gentemot något slags dolt Medvetande. Varför måste jag leva i sådan ständig förvirring, se och höra allt detta, vad betyder det? Ibland får jag en smula tröst av känslan att Någon eller snarare Någonting vill att jag ska göra det. "Stanna där du är, käre Tomas, spring inte din väg, du har något att uträtta även om du inte vet vad det är."
-----
Lördagskväll
Jag sitter i min bekväma läsfåtölj. Tre böcker på bordet bidar sin tid: Tranströmers samlade, en samling aforismer av Ekelund och Per Erik Wahlunds essäsamling "Vederkvickelser". Läslampan inställd för behagligt läsbelysning. Tv:n avstängd. På stereon snurrar, med dämpat ljud, "Beethoven for meditation" och på tur ligger Arvo Pärt och en samlingsskiva med operaarior.
På bordet finns även en stor mugg med ett väldoftande, välsmakande rykande hett te. Två knäckebrödsskivor draperade med äkta skotsk cheddarost som smakligt tilltugg.
Kroppen är smärtfri och sinnet stillnat. Kan man någonsin få det bättre än så här?
-----
Om man har en tro som är så stark att ingenting kan rubba den är denna tro i alla avseenden detsamma som en fullständig visshet. Något i stil med detta avsåg Descartes vara tillräckligt för att bevisa Guds existens. Eller något förenklat: tron på Gud är tillräckligt för att bevisa Guds existens. Vilket i förlängningen bör medföra att om tron av någon anledning upphör så finns inte Gud längre. Descartes bevisföring utmynnar i något som han själv kanske inte helt förutsett: Guds existens är en akt av tro. Några bevis i vetenskaplig mening finns inte.
-----
Proust menade att den verkliga upptäcktsresan består inte av att söka efter nya vyer och platser, utan att se det gamla invanda med nya ögon. Kanske något att tänka på under jobbiga semesterresor.
Lätt med kinesisk pensel
skriver i strömolnens drift
mästarens pensel
sin skrift.
Gåtfulla tecken jagar
över en blekgrå glasyr.
Sensommardagar
flyr.
(Karl Asplund)
-----
Tomas Tranströmers religiositet, som inte sällan framskymtar i hans diktning, är något som han i intervjuer inte varit så villig att tala om. Om hans Gudsbild vet vi inte så mycket. I ett brev till Robert Bly daterat den 19 jan.(73) skriver Tranströmer:"Jag har ibland en känsla av att jag har en plikt gentemot något slags dolt Medvetande. Varför måste jag leva i sådan ständig förvirring, se och höra allt detta, vad betyder det? Ibland får jag en smula tröst av känslan att Någon eller snarare Någonting vill att jag ska göra det. "Stanna där du är, käre Tomas, spring inte din väg, du har något att uträtta även om du inte vet vad det är."
-----
Lördagskväll
Jag sitter i min bekväma läsfåtölj. Tre böcker på bordet bidar sin tid: Tranströmers samlade, en samling aforismer av Ekelund och Per Erik Wahlunds essäsamling "Vederkvickelser". Läslampan inställd för behagligt läsbelysning. Tv:n avstängd. På stereon snurrar, med dämpat ljud, "Beethoven for meditation" och på tur ligger Arvo Pärt och en samlingsskiva med operaarior.
På bordet finns även en stor mugg med ett väldoftande, välsmakande rykande hett te. Två knäckebrödsskivor draperade med äkta skotsk cheddarost som smakligt tilltugg.
Kroppen är smärtfri och sinnet stillnat. Kan man någonsin få det bättre än så här?
-----
Om man har en tro som är så stark att ingenting kan rubba den är denna tro i alla avseenden detsamma som en fullständig visshet. Något i stil med detta avsåg Descartes vara tillräckligt för att bevisa Guds existens. Eller något förenklat: tron på Gud är tillräckligt för att bevisa Guds existens. Vilket i förlängningen bör medföra att om tron av någon anledning upphör så finns inte Gud längre. Descartes bevisföring utmynnar i något som han själv kanske inte helt förutsett: Guds existens är en akt av tro. Några bevis i vetenskaplig mening finns inte.
-----
Proust menade att den verkliga upptäcktsresan består inte av att söka efter nya vyer och platser, utan att se det gamla invanda med nya ögon. Kanske något att tänka på under jobbiga semesterresor.
söndag 5 augusti 2012
Alltid på en söndag
Ur Ordletaren
Om ord är tänger,
vad kan då ordsmeden gripa?
Synonymer.
Den skriv-och läskunnige eleven
längtar tillbaka till förskolan,
språket före språken,
före mannen, kvinnan och ormen,
före häl, före själ.
Med orden föddes skiljetecknen.
Ur vältaligheten uppstod
stammandet och stumheten.
Ordletaren drömmer om det helgjutna.
Hellre helgjuten gris
än felgjuten människa.
Till och med en tredelad fluga
skulle kunna duga.
(Werner Aspenström)
-----
Om vi lider av sjukdom, fattigdom eller olycka, tror vi att vi ska vara nöjda den dag då det upphör. Men även där vet vi att det är falskt, så snart man vant sig vid att man inte lider vill man något annat. (Simone Weil)
____
Sedan en tid tillbaka läser jag åter ur Gombrowicz "Dagboken 1 - 3". Det var ett ganska säreget förhållande till den klassiska musiken som Gombrowicz hade. Egentligen var det bara en av de stora musikskaparna som fann nåd hos honom, nämligen Beethoven. De övriga stora musikskaparna som Bach, Mozart, Chopin, Wagner, Debussy, Stravinskij m fl beskrivs som lättviktare jämfört med Beethoven. Han beskriver Beethovens musik som ett numera ouppnåeligt mål. Det värdefullaste med hans musik är att
den aldrig kommer att kunna upprepas. Skogar, lundar, bäckar och källor, blomsterängar och susande sädesfält - friskhet, yppighet, ungdomlighet, underbart bördig mylla - sådan är den musik som Gud har påbjudit, och dess stegrande krafter var man tvungen att tygla. Vilken rikedom av sång! Vilket flöde av harmoni! Ja musiker, under dessa välsignade tider var Formen människorna bevågen. Och Beethoven, den lyckligt lottade, han kom till världen just mot slutet av den tiden, när redan naturligheten började ta slut och konstfärdigheten fick luft under vingarna. Vilken lyckostund, musiker! Att förena natur och konst var lika lockande för honom som att transformera sonatformerna, redan så förfärande uttänkta och disciplinerade, men fortfarande friska och spontana. Sådana pastoraler mellan naturen och konsten får mänskligheten inte ofta uppleva, och när det väl har hänt glömmer den inte det på mycket länge...
Beethoven är alltså numera ett ouppnåeligt mål. Det värdefullaste med denna sång är att den aldrig kommer att kunna upprepas, slutar Gombrowicz.
-----
Pasolini menade att konsumismen är skyldig till ett slags antropologiskt folkmord och inte minst tog den ifrån de fattiga deras självkänsla - men inför detta förblev, klagade han, människor "apokalyptiskt passiva". Likgiltigheten som vår tids apokalyps.
-----
Den pedagogiska grunden i vårt samhälle urholkas för närvarande av en stigande ström av medelmåttighet som hotar vår framtid som nation och folk. Vad som var otänkbart för en generation sedan har nu börjat uppstå - andra matchar och överträffar vår utbildningsnivå. Risken är att vi inte bara är bundna till förlorad position när det gäller produktion av strategiska varor, utan att vi också ser en omfördelning av den utbildade kapaciteten till världen i stort.
Kunskap, lärande, information och skicklig intelligens är de nya råvarorna i den internationella handeln. Hur står vi oss i den konkurrensen?
-----
Gore Vidal, som gick bort i veckan i en ålder av 86 år, var inte väl sedd av det etablissemang som han hade en bitter syn på. Så här uttryckte han sig om dagens amerikanska ledarskap:"Dagens offentliga personer kan inte längre skriva sina egna tal eller böcker och det finns belägg för att de inte kan läsa dem heller."
Om ord är tänger,
vad kan då ordsmeden gripa?
Synonymer.
Den skriv-och läskunnige eleven
längtar tillbaka till förskolan,
språket före språken,
före mannen, kvinnan och ormen,
före häl, före själ.
Med orden föddes skiljetecknen.
Ur vältaligheten uppstod
stammandet och stumheten.
Ordletaren drömmer om det helgjutna.
Hellre helgjuten gris
än felgjuten människa.
Till och med en tredelad fluga
skulle kunna duga.
(Werner Aspenström)
-----
Om vi lider av sjukdom, fattigdom eller olycka, tror vi att vi ska vara nöjda den dag då det upphör. Men även där vet vi att det är falskt, så snart man vant sig vid att man inte lider vill man något annat. (Simone Weil)
____
Sedan en tid tillbaka läser jag åter ur Gombrowicz "Dagboken 1 - 3". Det var ett ganska säreget förhållande till den klassiska musiken som Gombrowicz hade. Egentligen var det bara en av de stora musikskaparna som fann nåd hos honom, nämligen Beethoven. De övriga stora musikskaparna som Bach, Mozart, Chopin, Wagner, Debussy, Stravinskij m fl beskrivs som lättviktare jämfört med Beethoven. Han beskriver Beethovens musik som ett numera ouppnåeligt mål. Det värdefullaste med hans musik är att
den aldrig kommer att kunna upprepas. Skogar, lundar, bäckar och källor, blomsterängar och susande sädesfält - friskhet, yppighet, ungdomlighet, underbart bördig mylla - sådan är den musik som Gud har påbjudit, och dess stegrande krafter var man tvungen att tygla. Vilken rikedom av sång! Vilket flöde av harmoni! Ja musiker, under dessa välsignade tider var Formen människorna bevågen. Och Beethoven, den lyckligt lottade, han kom till världen just mot slutet av den tiden, när redan naturligheten började ta slut och konstfärdigheten fick luft under vingarna. Vilken lyckostund, musiker! Att förena natur och konst var lika lockande för honom som att transformera sonatformerna, redan så förfärande uttänkta och disciplinerade, men fortfarande friska och spontana. Sådana pastoraler mellan naturen och konsten får mänskligheten inte ofta uppleva, och när det väl har hänt glömmer den inte det på mycket länge...
Beethoven är alltså numera ett ouppnåeligt mål. Det värdefullaste med denna sång är att den aldrig kommer att kunna upprepas, slutar Gombrowicz.
-----
Pasolini menade att konsumismen är skyldig till ett slags antropologiskt folkmord och inte minst tog den ifrån de fattiga deras självkänsla - men inför detta förblev, klagade han, människor "apokalyptiskt passiva". Likgiltigheten som vår tids apokalyps.
-----
Den pedagogiska grunden i vårt samhälle urholkas för närvarande av en stigande ström av medelmåttighet som hotar vår framtid som nation och folk. Vad som var otänkbart för en generation sedan har nu börjat uppstå - andra matchar och överträffar vår utbildningsnivå. Risken är att vi inte bara är bundna till förlorad position när det gäller produktion av strategiska varor, utan att vi också ser en omfördelning av den utbildade kapaciteten till världen i stort.
Kunskap, lärande, information och skicklig intelligens är de nya råvarorna i den internationella handeln. Hur står vi oss i den konkurrensen?
-----
Gore Vidal, som gick bort i veckan i en ålder av 86 år, var inte väl sedd av det etablissemang som han hade en bitter syn på. Så här uttryckte han sig om dagens amerikanska ledarskap:"Dagens offentliga personer kan inte längre skriva sina egna tal eller böcker och det finns belägg för att de inte kan läsa dem heller."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)