De stod. Och stod för något. Bara genom att stå.
I sin väntan. Oåtkomliga. Men utan tvekan
där. Tveklösa och oböjda.
Rosenfingrad skymnings och djupblå midnatts blomma.
Fröpåsar, till att börja med, skära och azurblå,
där lätthet och finkornigt skälvande löfte siktades ut;
lupinens spiror, framtidens erotik,
läppensel av blåhet och jordens djupa tag.
Å små manövertorn i pastell, kapslar, avsmalnande stjälkar
som höll stånd under hela vår sommars vandringsstråt
och som inte ens när de bleknat nånsin skulle svika.
Och inget av detta övergick vårt förstånd.
(Översättning Ole Hessler)
De färgnyanser som Heaney påtalar tycker jag inte stämmer med färgen på de tusentals lupiner som jag idag beskådat under en resa genom Västergötland och Småland. Den dominerande färgnyansen här var en dragning åt lila.
----
Några ord som den kontroversielle biskopen i Lund, Einar Billing, yttrade i ett upprop till de unga prästerna i Lunds Stift 1912: Må vi stänga fönstren mot norr, därifrån de kalla otrosstormarna blåsa, och även fönstren åt de sidor, därifrån de många lärdomsvindarna kommer.
----
Ur en intervju med Willy Kyrklund: Ta kapitalismen, till exempel. Den är ett naturvuxet tillstånd där den starke tar av den svage. Sen instiftar man naturligtvis lagar där det står att den rike har rätt att bli rikare på den fattiges bekostnad. Och det ska representera den yttersta godheten. Eller har vi inte sett kristendomen? Utomordentligt goda principer men vad gjorde den i till exempel Amerika? Utrotade en hel kultur.
Eftersom socialismen är intellektuellt överlägsen den penningmentalitet som utmärker kapitalismen så var det många av oss som hoppades att den socialism som fanns på något sätt kunde utvecklas till människornas bästa. Men primitiva system som kapitalismen verkar fungera bättre än stora genomtänkta system som har en benägenhet att bryta samman på grund av sin egen komplexitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar